Benke Rydman, koreograf och regissör för uppsättningen. Ylva Mårtens, känd radiojournalist har gjort intervjuerna som föreställningen bygger på.
"Hur intervjuar man barn?"
Den frågan fick radiojournalisten Ylva Mårtens från Benke Rydman, regissör för "Flickan med svavelstickorna" samt Marie Hedenius, dramaturg. Mårtens bad dem läsa första kapitlet i boken hon skrivit: "Vad säger barnen?". Sedan framgick det att de ville att hon skulle göra intervjuerna, de som ligger till grund för manuset till föreställningen, tillsammans med HC Andersens sorgliga saga.
– Det var en fin öppenhet från intervjupersonerna. Jag intervjuade inte bara barn, de var från 8 till 86 år. Jag var hemma hos dem, drack kaffe, åt kakor och fick gott om tid, alla var mycket generösa. I och med att intervjuerna inte ska publiceras behövde de inte fundera om det de sade var för alltför privat, säger Ylva Mårtens, en känd radioröst från bland annat P1-programmet "Barnen" med en diger bakgrund som reporter, producent och författare.
Klara Lans är en av skådespelarna som spelar flickan som håller svavelstickorna. Hon delar rollen varannan vecka med Ester Boukharta.
Benke Rydman och Marie Hedenius har bearbetat och fogat ihop intervjuerna. Flickan står på scen, tänder sticka efter sticka, för varje bloss framträder en ny berättelse om de förbipasserande främlingarnas liv. Är de lika ensamma som hon? Det handlar mest om vad som sägs mellan raderna under intervjuerna.
– En person sa sig inte vara ensam alls i början av den bandade intervjun. Tre timmar senare blev jag otroligt berörd av berättelsen, hur personen ser sig själv och normer kring att man inte vill vara en ensam person. Vi har letat efter tematik. Sängen till exempel, är en konkret plats som härbärgerar tröst och smärta. Människor tenderar att känna sig mer ensamma på kvällen, säger Benke Rydman.
Daniel Koivunen, dansare och koreograf som medverkar i uppsättningen av "Flickan med svavelstickorna" på Uppsala stadsteater.
På scen gestaltas bland andra en tungt kriminell kille, en kvinna som skaffat barn på egen hand och en man vars fru blivit dement. Fyrtio scener går in och ut i varandra, lite som en julkalender, en väv av text, rörelse och musik. I intervjuerna framkommer fantasier om beröring, om att få nudda en annan människa eller ett djur, hur viktigt det är för överlevnaden. Det utvecklades till en dansscen.
– Man laborerar med skådisar och dansare, ber dem känna efter hur känns att bli berörd av någon annan. Det finns mycket laddning i att ta på en människa, ett djur eller kanske en växt, utan att snacka, säger han.
Ensamhetstemat är aktuellt. En undersökning gjord av SCB visar att fyra procent av Sveriges befolkning är socialt isolerade.
– Jag är livrädd för att bli ensam, men jag är inte det, säger Benke Rydman.