25 personer går på sommarkursen i nyckelharpa i år.
Nyckelharpa och surströmming är Japans ambassadör Shigeyuki Hirokis två favoritsaker med Sverige. Hans passion för svensk folkmusik gjorde att han hörde av sig till Eric Sahlström Institutet för att få till ett besök.
Det är en ovanligt varm eftermiddag när han och hans fru Mamiko Hiroki anländer till det stora gula huset på Bruksgatan i Tobo.
– Sverige är välsignat med det här vackra instrumentet, säger Shigeyuki.
Deltagare i årets sommarkurs i nyckelharpa sitter i en ring och övar i ett rum på nedervåningen. Innan vi vet ordet av har Shigeyuki fått en nyckelharpa i händerna. Han sätter sig ner och spelar "Äppelbos gånglåt" till kursdeltagarnas stora nöje.
Den guidade turen inleds sedan med en staty av Eric Sahlström. Institutet grundades till hans minne, för drygt 20 år sedan.
Vi går vidare till workshopen, inte helt olik en träslöjdssal, belägen på övervåningen. Här byggs det nyckelharpor.
I workshopen kan man bygga nyckelharpor. Det tar minst en månad att bygga en nyckelharpa, den japanska ambassadören väntade i sex månader för att få sin.
Shigeyuki gissar att det tog sex månader för hans nyckelharpa att byggas. Det är inte en ovanlig tidsram – den mest drillade nyckelharpsbyggaren kan färdigställa ett instrument på en månad, om denne lägger ner åtta timmar om dagen.
– Nyckelharpan byggs till största delen av gran, och på knapparna använder man sig av björk som är hårt men böjligt, säger Magnus Holmström, som tillträdde som vd för ESI den 1 januari i år.
– Det är inget IKEA-bygge, tillägger han.
Den 16 oktober gjorde den japanska ambassadören ett Instagraminlägg där han spelar en japansk folkvisa på nyckelharpa. Sedan dess har han övat mycket i ambassadörsvillan i Stockholm.
– Men jag vet inte var jag ska öva när vi kommer tillbaka till Japan, vi bor mycket trängre där, säger Shigeyuki.
Nyckelharpan har spridit sig över världen, till USA, runtom i Europa och inte minst till Japan.
– Nyckelharpan har ett nytt, fräscht och tillfredsställande ljud som vi inte har hört förut. Vi har inte heller den traditionen med folkmusik och folkdans som ni har här. Vi vill lära oss att bära vidare traditionen som ni gör här i Sverige, säger Mamiko.
Internationella studenter är ingenting ovanligt på ESI. Nyckelharpan, som den ser ut och låter i dag, härstammar från trakten.
– Folkmusiken förändras med tiden. Man spelar oftast inte efter noter under undervisningen, utan man lär sig på gehör. Det kan skapa små förändringar i musiken som blir bestående över tid, säger Magnus som också är trefaldig världsmästare i nyckelharpa.
– Nyckelharpa är mitt verktyg för att spela musik, och det finns egentligen inga begränsningar i vilka stilar man kan spela, säger han.
Magnus har tidigare varit chef på Knivsta kulturskola och har bland annat öppnat en konsert med Hammerfall på en festival i Tyskland. Han tycker att det är roligt att nyckelharpan har blivit internationellt känd.
– Det finns numera både undervisning och nyckelharpsbyggare längre ner i Europa. Det är roligt när musiken får utvecklas med andra influenser, säger han.
Besöket avrundas med kaffe och småkakor och Magnus överlämnar tre gåvor till den japanska ambassadören: boken "Nyckelharpan – ett unikt svenskt kulturarv" av Esbjörn Hogmark och två CD-skivor, Silfvers "Folk Baroque from Sweden" och Storis Limpan bands "Patina".
När vi sedan går ut för att ta foton bjuder Magnus på spontankonsert för det glada ambassadörsparet som tackar så mycket för besöket.
Magnus Holmström bjöd på spontankonsert på trappan efter den guidade visningen.