Kulturdebatt
UNT:s kulturchef Anna Sundström redogjorde nyligen (UNT 2024-04-12) sorglöst för det minskande antalet konst- och konsertrecensioner i tidningen. Eftersom hon också förde ett intressant resonemang kring värdet av recensioner, vill jag gärna nämna något om vad de betyder för mig.
Jag är utövande musiker, men pressens bedömningar av mina egna prestationer har en för mig närmast försumbar betydelse. Det kanske låter arrogant, men jag brukar inte bjuda in kritiker till mina konserter. Inte för att de inte skulle vara välkomna, utan för att jag oftast har annat att tänka på. (Att förhandsinformation om arrangemang i form av intervjuer eller artiklar är betydelsefulla för oss kulturskapare kan jag dock vittna om!)
Nej, för mig som Uppsalabo, tidningsläsare och engagerad samhällsmedborgare fyller recensionerna en annan funktion: De utgör en välbehövlig påminnelse om att jag bor i ett civiliserat samhälle, där det finns människor som vill bilda sig och vidga sina sinnen, där det finns nyfikenhet och skaparglädje, ett kretslopp för kreativitet. De påminner mig om att staden och regionen lever och om varför jag valt att bosätta mig här. Det här gäller recensioner av evenemang som jag själv bevistat, men faktiskt i ännu högre grad sådana som jag inte hunnit med.
En kollega har liknat en konsertrecension vid ”en förlängd efterklang”, vilket jag tycker är en både poetisk och träffsäker beskrivning. Texten erbjuder oss, som var där, en anledning att reflektera ytterligare ett varv kring vår upplevelse och jämföra den med kritikerns. Det är sannerligen inte alltid dessa överensstämmer. Minns i somras, när vi var bortåt tiotusen som älskade Håkan Hellströms konsert, medan UNT:s utsände gjorde tummen ner. Det fick åtminstone mig att ännu en gång rannsaka mitt minne av konserten!
Dagens Nyheters Maria Schottenius skrev en gång: ”DN är inte en statlig myndighet”. Detta gäller självklart också UNT. En dagstidning kan inte åläggas att bevaka vare sig bandy eller frijazz, vernissager eller hundutställningar. Men oavsett vad eventuella läsarundersökningar visar eller hur de görs är jag förvissad om att vi är många, som sätter stort värde på en ambitiös bevakning av det lokala utbudet av konst, musik, dans och litteratur, liksom att journalistiken även i framtiden kan vara en viktig kugge i det intrikata, förunderligt kraftfulla men också ömtåliga maskineri som utgör vårt gemensamma kulturliv.
Sedan skall gudarna veta att det är svårt och otacksamt att skriva kritik. Fast det är ett annat kapitel.