Över 200 My little pony-hästar, stall, tidningar, VHS-band, t-shirtar, kammar och leksaker är det första man möts av hemma hos frisören och före detta "Paradise hotel"-deltagaren och Uppsalabon Andreas Montoya.
– Visst blir man glad av dem, säger han medan han beskådar de färgglada hästarna med diamantögon, vingar och glansiga manar.
Har han haft en dålig dag på jobbet mår han alltid bättre av att kliva in i den 100 kvadratmeter stora sekelskifteslägenheten där ponnyerna står i centrum.
Det var som femåring Andreas Montoya för första gången fick syn på en liten plasthäst. Han började önska sig dem i födelsedagspresent och till jul – och samlingen växte. Idag är flera av dem värda uppåt 2 000 kronor styck.
– Jag hade ju kunnat börja samla på Lego eller Pokémon eller något annat jag lekte med när jag var liten. Men jag blev förälskad i My little pony. Det spelar ingen roll vilket kön man har eller hur gammal man är. Det är svårt att låta bli att tycka om dem, säger han.
Kanske var det också att en familjevän hade en ordentlig samling Barbies som gav skjuts åt Andreas intresse.
– Jag upplever att nörden är väldigt uppmuntrad i vår samtid. Tänk bara på alla filmer om leksaker, som "Barbie" som kom ut. Eller spelet "Pokémon go". Vuxna älskar uppenbarligen sånt, inte bara barn.
Samhället är också ganska fixerat vid materiella ting vilket kanske förenar samlingsintresset med nörderiet, enligt Andreas Montoya.
– Nu har även mina kompisar börjat engagera sig. Jag har låtit dem gå i en liten My little pony-skola med mig så att de kan hålla utkik när de är på loppisar. Ser de en ponny så skickar de en bild till mig och så swishar jag.
Det är de första figurerna, från 1982, som är intressanta. De tillhör generation ett och har högst samlarvärde – om de är i gott skick.
Hur en ponny ska tas om hand för att hållas fin reddes ut i första avsnittet för säsongen av SVT:s Antikrundan inspelat i Uppsala. Erik Ingare, expert på både antikviteter och modern konst, kom på besök och hade med sig ett par egna My little pony-figurer.
Rollerna byttes snabbt. "De här verkar någon ha lekt och badat med en hel del", konstaterade Andreas Montoya när han gick igenom Ingares ponnyer.
Nej, leka med hästarna fick Andreas även själv sluta med som barn – de ska helst stå orörda i hyllan för att bevara sitt skick. Och när det sedan är dags att städa finns det bara en sak att göra anser han: sätta på musik och försöka glömma bort hur tråkigt det är att ta hand om den välfyllda hyllan.
Alla ponnyer från generation ett finns dock inte där, vilket gör att jakten fortsätter.
– Man blir blind. Jag ser inte hur mycket jag har längre, jag ser bara allt jag saknar. Och att leta efter dem är ju roligt.
Vissa hästar finns det inte många exemplar av och många samlare håller hårt i sina. Men vad händer när samlingen är komplett? Det är en minst sagt sorglig tanke, menar Andreas Montoya.
– Det kommer dröja lång tid, men då ska jag väl njuta lite. Och sedan kommer jag ge allt till barnen i min familj och släkt.
Någon försäljning blir det alltså inte av samlingen som enligt en snabb uträkning bör vara värd uppemot 200 000 kronor, i nuläget.
Men mer plats år middag vid matbordet kommer det att bli. Planen är nämligen att samlarobjekten ska flytta in i gästrummet för att bilda ett litet museum.
Tror du att du börjar sova i gästrummet då?
– Jo, det är klart att jag kommer. Det är som mindfulness att se dem.