Magdalena Andersson och Helene Brewer (på bilden till vänster, ur UNT 26/8 1985)) delade ordförandeskapet för SSU i Uppsala. Till höger: Aktionsgrupp Ungdomens hus är samlat, med Magdalena som trea från höger. Vid årsmötet 1985 fattades ett formellt beslut om att byta namn på gruppen till ”Föreningen Ungdomens hus". "Det signalerade att projektet blev formaliserat och gick från lösa planer till förening", minns Magdalena Andersson.
För en 18-årig Magdalena Andersson blev kampen för Ungdomens hus ett uppvaknande.
– Ungdomens hus betydde otroligt mycket för mig. Inte minst kom kampen för att starta huset att påverka mitt politiska engagemang. Det fick mig att förstå att politik verkligen kan göra skillnad och åstadkomma förändring. Att demokrati fungerar, säger Magdalena Andersson, i dag partiledare för Socialdemokraterna.
År 1985 var hon gymnasieelev på Katedralskolan och ordförande för SSU i Uppsala. Magdalena Andersson minns en tid av namninsamlingar, insändare, fackeltåg, torgmöten och stödkonserter. Allt för att göra verklighet av drömmen om ett hus för alla ungdomar i Uppsala.
Varför var det så viktigt?
– För att vi frös. Att stå på Stora torget var kallt och vi frös.
Aktionsgruppen Ungdomens hus åkte bland annat till Tromsö i Norge för ett studiebesök i det norska ungdomshuset Brygge, som minskat de sociala problem bland ungdomar i staden. Svenskarna var inte imponerade av att anställda vuxna hade så stort inflytande där. "I Uppsala vill vi att styrningen ska ske på ideell basis", sade Magdalena Andersson till UNT den 17 augusti 1985.
För Magdalena och hennes vänner var det viktigt att huset drevs av ungdomarna själva och att det skulle vara både konsertlokal och en mötesplats.
– Vi ville kunna träffa andra unga och hänga där.
Nu finns planer på att flytta ut Ungdomens hus till Boländerna. Hur ser du på det?
– Jag tror inte att jag ska lägga mig i det utan konstaterar bara att Ungdomens hus är en fantastisk verksamhet och till gagn för hela Uppsala, säger Magdalena Andersson.