Niklas Poblenz är eldare i ångloket.
Med värme i rösten kallar han ångloket för "den stora svarta klumpen".
– Barn har i alla tider velat åka det tåg som de ser på bilder i barnböcker och det är inte samma sorts tåg som syns på Stockholms central. Våra har öppna vagnar, det luktar och låter annorlunda och är helt enkelt mer av en upplevelse än att åka vanliga tåg, säger Roland Bol, biträdande trafikchef i föreningen Lennakatten, som kliver av eftermiddagståget i Faringe för en längre matpaus.
Han har varit aktiv i föreningen Lennakatten i snart 30 år, sedan 1995. För dagen är han konduktör.
– Första tåget i dag hade 260 och andra hade 235 resande, nu har vi kopplat på en extra vagn så vi har över 300 platser, alla får plats. Man får stå i tåget för att titta om man vill, vi kör omkring 40 kilometer i timmen så det går inte så fort, säger Roland Bol.
Gustaf Rosenberg är tågklarerare, allmänt kallad stins. Han sköter trafikledningen på Faringe station.
Det finns många smörjpunkter på ett ånglok som måste underhållas innan tåget vänder i Faringe och åker in mot Uppsala igen. Olle Vinberg, lokförare, utför arbetet. "Det krävs nio månaders underhåll för tre månaders säsong," säger han.
Tågklareraren, Gustaf Rosenberg, har full koll på avgångar och ankomster. Här vid dieseltåget.
Jesper Moverare, marknadsföringsansvarig för Lennakatten berättar att hittils i år har 26 250 enkelresor körts, de flesta passagerarna åker fram och tillbaka. Siffran för samma period förra året låg på 27 110 och för 2022 såldes 26 480 enkelresor. Siffrorna för dessa tre år är den högsta besöksstatistiken i museijärnvägens historia och än är det ett par månader kvar av årets säsong som slutar 21 september.
– Siffrorna har varit extraordinära efter pandemin. Vi har gjort en effektiv marknadsföringsinsats och semesterfirare har kommit på att man kan upptäcka Uppland från tåget. Fastän vi kört i 50 år tröttnar inte folk, säger Jesper Moverare.
Yannick Suhard åkte i väg med den orangea rälsbussen och kom tillbaka till Faringe med ångtåget. Med sig har han barnen Axel, 6 år, Louis, 3 år och Pierre, 10 år.
Inne i väntrummet på Faringe station har tiden stått stilla.
Ångloket visslar, tuffar och frustar när det glider in till Faringe station.
Yannick Suhard åkte i väg med den orangea rälsbussen och kommer tillbaka med ångtåget. Med sig har han barnen Louis, 3 år, Axel, 6 år och Pierre, 10 år.
– Det är så kul att se hur man åkte tåg och hur människan och tekniken var i samspel förr. Det är också imponerande att föreningen kan hålla i gång järnvägen, säger Yannick.
– Det är roligt att åka. Jag tycker om att titta på ångan och ljuden, jag tycker om tågvisslan. Kanske att jag blir lokförare när jag blir stor, säger Pierre Suhard.
Rälsbussen anländer till Faringe station.
Wilma Westlund, 9 år klev på rälsbussen i Faringe tillsammans med mormor Elin Hallegren och lillebror Bob. Tillbaka åkte de ångtåget.
Wilma Westlund, 9 år kommer tillbaka med ångtåget tillsammans med mormor Elin Hallegren och lillebror Bob.
– Det var roligt, säger hon och skiner ikapp med solen.
– Det är tradition att åka Lennakatten. Jag har åkt många gånger med hennes mamma och mostrar när de var små, säger mormor Elin Hallegren.
Roland Bol är biträdande trafikchef i föreningen Lennakatten.