Jafar The Superstar vill med hjälp av sin konst, rikta kritik mot en västerländsk new agespiritualism som han anser använder sig av konsumtionskultur.
Hen beskriver sig själv som skådespelare, diva, modell och genusvetare. Edwin Safari alias Jafar The Superstar är en av konstnärerna som deltar i performancefestivalen "Revolve elsewheres 2023".
”Soulless west” är rubriken på Jafar The Superstars senaste performanceverk där publiken är en del av verket. Han gör en kritisk satir baserad på det han beskriver som sitt största "what-the-fuck-ögonblick". Det var när han som 15-åring deltog i en tantrisk workshop under två dagar, hållen av en amerikansk guru.
– Det var tantrisk sexpraktik och väldigt suggestivt. Vi gjorde flera övningar för att aktivera våra energier, penetrera varandra med våra "energikukar" och lyssna, dofta på kakao för att sedan dricka den. Det var en absurd upplevelse för mig som tonåring, men jag skrattade mycket. Mitt verk är kritiskt mot en västerländsk new agespiritualism som använder sig av konsumtionskultur, säger Edwin Safari.
Vad gjorde du som 15-åring på en tantrakurs?
– Jag ville hitta ett community, likasinnade, säger han och poängterar att alla tantraworkshops inte är som den.
Vem är du bakom ditt artistnamn?
– Jag har gömt mig så djupt inne i Jafar att jag knappt vet, men jag är skådespelare och genusvetare. Jag njuter av att skapa komedi, och att fläta ihop subversiv politik med kulturpolitisk satir. Det jag gör är värdefullt, spännande och behövligt.
Vad menar du med behövligt?
– Jag tänker på de omdiskuterade sagostunderna för barn och på de politiska rörelser som öppet visar sitt starka motstånd till queer. Jag vill ge rum för kritik mot det motståndet innan det politiska reformerna tar sig in via lagliga vägar. Vad man egentligen vill motverka är transpersoners rätt att vara sig själva, säger hen.
Jafar The Superstars verk "Soulless west" visas fredag 12 maj i Konstmuseet.
Dansstudenterna på Region Uppsalas folkhögskola framför en dansperformance tillsammans konstnären Eglė Budvytytė under festivalen i parken vid Wiks slott.
Där visas också bland annat ett verk som beskrivs som en poetisk vandring genom Uppsala slott, ledd av konstnären My Lindh. Paz Rojo presenterar ett danssolo under rubriken "Lo que baila, Det som dansar" och Sepideh Khodarahmi dansar: "My own room".
Festivalen fortsätter på lördag runt Wiks slott bland annat med dansstudenterna på Region Uppsalas folkhögskola. De framför en dansperformance tillsammans konstnären Eglė Budvytytė: "Songs from the Compost: Mutating Bodies, Imploding Stars" där den mänskliga kroppen blir en förlängning av naturen.