När UNT besöker längan i Kulturkvarteret Walmstedtska är fyra av konstnärerna – Lukas Dahl, Elias Båth, Lisa Broms och Amanda Selinder – och de två curatorerna Nito Vega och Katarina Sundkvist Zohari i full färd med att få de sista verken på plats.
Temat för årets upplaga av Ung salong är "Sprickan" med utgångspunkt i Uppsala kommuns pågående temaår där de mänskliga rättigheterna står i fokus. Nito Vega och Katarina Sundkvist Zohari har valt ut tolv konstnärer mellan 18 och 35 år med koppling till Uppsala län och gett dem fria händer att skapa konst utifrån temat.
– Ordet "spricka" kan ju tolkas både positivt och negativt. Det har varit spännande att se hur olika de tolv har tagit sig an uppgiften, säger Nito Vega.
Lukas Dahl tolkade först "spricka" som ett negativt ord.
– Sedan diskuterade jag ordet med min mamma. Hon berättade om Leonard Cohens ord, att det är genom sprickorna som ljuset kommer in. Då fick jag ett nytt perspektiv på ordet, berättar Lukas Dahl.
Hans bidrag "Light fills the world" är en oljemålning föreställande en människa som sitter i ett träd med synliga rötter. Dessa ska symbolisera sprickorna i tillvaron.
Lisa Broms har gjort en stor olja ("Choose your story") som föreställer en kvinnlig avatar, alltså ett slags mänskligt alias.
– Den ska gestalta sprickan mellan det digitala jaget och den person man verkligen är. Den sprickan tror jag många människor på sociala medier och i spelvärlden kan uppleva, säger hon
Elias Båth har utgått från sitt examensarbete som kretsade kring utarmningen av landsbygden. Resultat har blivit ett konstverk ("Död mark") som följer ett stycke metall från gruvan i Kiruna via masugnen i Smedjebacken fram till den stol han skapat i stål. Även restprodukten, slaggen, finns med.
– Materialens ursprung och resa intresserar mig. De flesta reflekterar nog inte kring att exempelvis materialet i järnvägsrälsen kommer från våra gruvor i norr, säger han.
Amanda Selinder har gestaltat den spricka som uppstått mellan människan och naturen.
– Vi har försökt att placera oss utanför naturen trots att det ju inte går att skilja oss åt, säger hon.
Resultatet har blivit ett "biologiskt konstverk" som hon skapat i symbios med den encelliga slemsvampen. Det originella verket "Urdjur" består bland annat av tygtryck.
Att utställningar som Ung salong behövs är både konstnärer och curatorer överens om.
– I dag är medelåldern ganska hög bland medlemmarna och publiken. För konstnärsklubben är det därför viktigt att vi öppnar upp oss mot både en ung publik och unga konstnärer. Dessutom finns det ganska få utställningsmöjligheter – inte minst för yngre konstnärer, säger Katarina Sundkvist Zohari.
Åldersspannet på 18–35 för de medverkande konstnärerna känns generöst!
– Ja, men man är ung väldigt länge som konstnär, säger Katarina Sundkvist Zohari och ler finurligt.
Det låter som det finns ett korn av sanning i det?
– Absolut. Det tar tid att först utbilda sig och sedan bli etablerad. Först kanske man går ett eller ett par förberedande år på folkhögskola och sedan en femårig utbildning på konsthögskola.
Amanda Selinder håller med.
– Jag avslutade min utbildning 2016 och det är egentligen först nu som jag känner att det börjar släppa lite. Alltså att jag blir tillfrågad om att ställa ut och slipper tjata, och att jag får stipendier som jag sökt.