Vad skulle grundaren av studentföreningen Verdandi Hjalmar Branting och den tidiga medlemmen feministpionjären Anna Whitlock ha sagt om de vetat att föreningen år 2024 föreslår Fröken Snusks låt "Rid mig som en dalahäst" och Edward Bloms bakfylleost till kulturkanon?
Det får vi aldrig veta men ordförande för Verdandi, Gustaf Lindskog, kan berätta att 1 juli skickades den alternativa kanonlistan till kulturminister Parisa Liljestrand. Den ska ses som en kontraprodukt till den svenska kulturkanon som regeringens kommitté med historikern Lars Trägårdh i spetsen, är satt att ta fram.
– En statlig kulturkanon skapar en stelnad nationell identitet och den begränsar den fria kulturen som är så viktig för ett öppet samhälle, säger Gustaf Lindskog.
Verdandis "kontrakulturkanon" föddes under föreningens biennal 16 maj där drygt 100 gäster deltog, enligt Lindskog. Samtidigt hölls en vernissage där mer eller mindre kända konstutövare ställde ut. Bland verken fanns finalisterna i tidningen Flammans satirteckningstävling av Turkiets president.
Biennalgästerna skrev ner förslag till kanon, totalt 124 punkter, på en lista som nu alltså gått till kulturministern och till kommittéordförande Trädgårdh.
Vad hoppas ni att det leder till?
– Dels att fler får en bredare inställning till vad kultur kan vara, vi kan inte ha det så att det begränsas av ett statligt organ. Dels att kommittén ska lyssna på våra fritt tänkande medlemmar och inte fastna i sin mossighet, säger Gustaf Lindskog.