Kamphundar och poesi i en gallerbur

Fyra ungdomar, en polis och kamphunden Mike Tyson. Tillsammans berättar de en drömsk och rå saga från den namnlösa Orten.

David Rangborg, Shirin Golchin, Madeleine Martin och Peshang Rad.

David Rangborg, Shirin Golchin, Madeleine Martin och Peshang Rad.

Foto: Lina Stolpe

Kultur2020-02-22 11:00

Scenen på Stadsteatern ramas in av gallerväggar i stål. De bildar en bur som symboliserar en känsla av instängdhet, förklarar regissören Affe Ashkar. Att vara fast i Orten, utan att kunna ta sig ut.

Affe Ashkar fick höra talas om "Pitbull" i början av 2000-talet och redan då fastnade han för idén att göra pjäsen. Men andra projekt kom emellan och det dröjde nästan 20 år innan möjligheten äntligen dök upp. Den 26 februari har Pitbull Sverigepremiär på Uppsala Stadsteater.

– Det är en kall och rå pjäs, men ändå vacker och poetisk. Det är som en drömsk saga som man kastas in och ut ur, förklarar han.

Storyn följer fyra ungdomar: Leila, Luc, Thomas och Princess. Och så kamphunden Mike Tyson. De befinner sig i den namnlösa Orten, som ligger någonstans i Sverige.

Madeleine Martin spelar Princess. Hennes rollfigur är bubblig och flamsig, men också iakttagande och granskande. Karaktären ligger egentligen ganska långt ifrån hur hon ser sig själv som person och hon har fått jobba hårt för att komma in i rollen. Det beror till stor del på att hon själv inte vuxit upp i en segregerad eller utsatt del av Sverige.

– Det var till exempel svårt att hitta tugget, snacket alltså. Jag har fått göra en del research och har pratat mycket med folk med andra bakgrunder.

Madeleine Martin tycker att det är viktigt att berättelser som denna ges plats i teaterrummen, vilket de sällan gör. Pitbull visar en annan del av orten, inte den schablonbild som ofta målas upp av pressen. Beskrivningen behöver vara mer nyanserad, menar hon.

Manuset skrevs först på traditionell franska. Att göra en svensk version blev en utmaning. Affe Ashkar förklarar att kontrasten mellan det poetiska och dagens "ortenspråk" gör dialogen rytmisk och spännande. Det är ett högt tempo och skådepelarna får ta ut svängarna på scenen.

– Pjäsen har fört oss närmare varandra. Det finns ingenstans att gömma sig och ingen möjlighet att vara passiv på scen. Får man ett infall eller en känsla är det bara att köra på den. Man kastar sig ut och de andra fångar upp en, säger Madeleine Martin.

Föreställningen kommer att visas både som skolföreställning för gymnasieelever och som öppen för allmänheten.

– Pitbull är på ett sätt riktad till kidsen, men jag tycker att även föräldrar borde se den. De befinner sig inte alltid i samma situationer eller på samma platser som de yngre, säger Affe Ashkar.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!