När Alberta Cross spelade i London i mars pratades det om att lokaler kunde stängas på grund av corona men Uppsalafödde Petter Ericson Stakee och hans musiker hade ändå svårt att föreställa sig att de inte skulle få turnera.
– Det var en fredag. På måndagen infördes karantänen, säger Petter Ericson Stakee på telefon från ett London som nu är på väg att öppna upp igen.
Sedan dess har han gillat läget. Petter Ericson Stakee bor med fru och son i ett lugnt område i sydvästra London, som han beskriver som en liten by mitt i stan. Han uppskattar att ha nära till naturen igen efter många år i storstäder.
– Jag går i skogen med min son. Det påminner om min uppväxt i Gamla Uppsala.
Petter Ericson Stakee har gjort vad många drömmer om - flyttat till London och slagit igenom som musiker. Det hände inte över en natt men efter några år då han slet på kaféer och pubar och skrev och repade musik hela nätterna, kom genombrottet för Alberta Cross.
– Man måste jobba hårt som fan, är Petter Ericson Stakees förklaring till att just han har lyckats leva sin dröm.
– När jag gick musik på Bolandgymnasiet var jag absolut inte bäst på allt, jag ville bara skriva låtar. Men jag lever musiken som en religion, då spelar det ingen roll att jag var sämst på gitarr i skolan. Det handlar om att sikta högt.
Under åren med Alberta Cross, som till stor del är hans eget projekt med gästande musiker, har Petter Ericson Stakee gett ut fem album och producerat musik tillsammans med Ringo Starr. I slutet av juni släpptes senaste skivan "What are we Frightened of?". Han beskriver soundet som mer brittiskt än på de tre senaste albumen, som spelades in i USA.
– Jag längtade tillbaka till Europa efter åren i New York och hamnade först i Berlin. Berlin är täckt av ett grått moln från oktober till april och jag var ganska isolerad. Det går igen i musiken. Det är passande att plattan släpps mitt i pandemin.
Efter en tid av förändringar och känsla av att alltid befinna sig i transit tycker Petter Ericson Stakee att han har hittat hem. Att ständigt vara på turné rimmar illa med familjelivet. Men visst blir det Alberta Cross-spelningar när restriktionerna har släppts.
– Jag saknar den omedelbara reaktionen på musiken. Scenen är som ett vardagsrum för mig.
Petter Ericson Stakee saknar även att kunna besöka sin gamla hemstad Uppsala, där han fortfarande har familj och vänner.