Hur får man hundratals människor att ägna sin fritid åt att bygga upp och medverka i historiska spel? Den i höstas bortgångna regissören Katarina Ehnmark visste svaret på frågan.
I bland annat Uppsala, Bälinge och Österbybruk skapade hon teaterföreställningar om viktiga händelser och perioder i bygdens historia. Hon var såväl manusförfattare som scenograf och regissör.
Ingen medverkande kan glömma Katarinas uppenbarelse med det rödfärgade håret, de gula glasögonen och den allmänt färgstarka framtoningen.
Säkert har sammantaget runt 500 personer deltagit i Domkyrkospelet, Bälinge krönikespel, Jernets fångar och Malm och Människor i Österbybruk, arbetarspelet På båda sidor om ån i Uppsala och alla andra uppsättningar – inte minst musikalerna på skolorna – som växt fram i Katarina Ehnmarks hägn.
Hur blev hon den här envisa regissören, som tycktes jobba hur mycket som helst tills hon utmattad kom hem till sina colliehundar och orkidéer i lägenheten på Sturegatan?
Pappa Ernst var läkare och mamma Elsa lärare. Fyra barn fick de: Anders, Elisabet, Katarina och Ernst Erik. Familjen flyttade omkring en del och bodde bland annat i Göteborg, Eskilstuna och Mora.
Efter gymnasiet i Uppsala (dit hon på egen hand flyttat från Mora) läste Katarina konsthistoria och litteraturhistoria. Därefter gick hon två år på Konstfack i Stockholm och var sedan elev vid Kungliga Operans målarverkstad. En period var hon verksam som scenograf vid Svenska teatern i Helsingfors.
När hon tog sig an de historiska spelen i Uppsala med omnejd hade hon en rejält användbar ”verktygslåda” att arbeta med.
Av hennes många uppsättningar spelas Domkyrkospelet i Uppsala och Jernets fångar i Österbybruk fortfarande.
Själv samarbetade jag med Katarina genom att skriva musik till Bälinge krönikespel, Malm och människor och Arbetarspelet i Bergsbrunnaparken. Det var musik till korta texter, som skulle sjungas som övergång från en scen till en annan, och därtill en handfull fullständiga sånger.
I spelen träffades och samarbetade människor med olika bakgrund. Där fanns bönder och akademiker, tjänstemän och studerande, arbetare och barn. Många stod på scenen, men än fler byggde de där fysiska scenerna, snickrade och målade kulisser, fixade med ljus och ljud. Och många sydde kläder, ofta under ledning av Viola Germain, som gick bort 2008.
Somliga hade spelat amatörteater tidigare, andra hade inte ens sett en teaterföreställning, men Katarina lockade fram skådespelaren också i den mest stela novis.
Musiker gav sångerna stöd och skapade stämning i pjäserna.
Både i Bälinge krönikespel och Malm och människor medverkade hästar som dragdjur och riddjur.
Mitt i alltihop stod Katarina och viftade med manuspapper, sprutade idéer och tog en och annan strid med de starka viljor som ofta fanns med.
Det gick för det mesta bra. Men när hon skulle regissera ”Konstparadiset” i Falun, råkade hon i delo med Stefan Sauk och Per Ragnar och fick lämna spelet.
Efter hårt arbete tog Katarina Ehnmark ofta ledigt någon vecka på familjegården i Floda finnmark. Där målade hon gröna skogar och blommande näckrosor.
Nu har Katarina Ehnmark lämnat Uppsalaspelena scener. Begravningen hålls kl 13 den 25 februari i Helga Trefaldighets kyrka för släkt och vänner, snickare, sömmerskor, torpare, kolare, smeder, riddare, prelater, musikanter och andra från bygden nu och då.