Rebecka Lennartsson tycker Maja Stinas historia är relevant även idag. Det är en person som förlorar greppet om sitt eget alter-ego, något hon känner igen till viss mån i dagens dokusåpakändisskap, där kändisskapet först välkomnas men sedan är svårt att frigöra sig från.
Rebecka Lennartsson är etnolog och forskningschef på Stockholm Stadsmuseum men när tidningen når henne jobbar hon från huset i Krusenberg där hon bott i nära tjugo år. Hon har länge forskat om kommersiell sexualitet och hamnade på museet genom ett forskningsprojekt om 1700-talets prostitution. Projektet ledde henne till flickan Lena Cajsa Bohman som blev fokus för boken "Mamsell Bohmans fall" som släpptes 2019. Men det var någon annan som stal mycket uppmärksamhet.
– En ofrånkomlig gestalt i det här var ju både den diktade Ulla Winblad och den verkliga Ulla Winblad som dök upp i källorna och tog min uppmärksamhet så pass mycket att hon hotade att ta över hela projektet, berättar hon.
Så hon "stoppade henne i en byrålåda". Men efter uppmuntran från sin chef plockade hon fram materialet igen och resultatet ser vi nu i boken "Ulla Winblad: Liv och legend".
– Det är hög tid att man berättar den här historien från andra sidan dikten. Bellmans historia har vi vridit och vänt på och många känner till hans diktade Ulla Winblad. Bellmanintresserade kanske vet att det fanns en verklig motsvarighet till karaktären i men jag tror inte så mycket är känt om hennes liv.
Tidig Bellmanforskning utgick från att de två hade en relation och därigenom var Maria Christina Kiellström, eller Maja Stina som hon kallades, intressant i relation till skalden.
– Hon hittades först 1879 av en slump, då en registrator på stadsarkivet upptäckte noteringen "stämpeldrängen Lindståhls hustru, fordom Ulla Winblad". Och då kunde man sen söka henne tillbaka i historien.
Sökandet har lett Rebecka Lennartsson genom mantals- och kronotaxeringslängder och kyrkoregister. Men de rikaste detaljerna har hon funnit i rättegångsprotokoll och handskriftssamlingar. Maja Stina hade redan i sin ungdom gjort sig ett eget namn som Ulla Winblad. Hon återfinns i allt från listor på kvinnor som "antas vara publika" till skälmstycken i privata anteckningsböcker.
I huset där Stockholm Stadsmuseum nu finns huserade Södra förstadens kämnärsrätt. I arkiven finns många av de rättegångsprotokoll där Maja Stina dök upp.
– Och fullkomligt vedervärdiga dikter som namnger kvinnor. Bellman var inte ensam om att låna namn av verkliga personer. Det var en muntlig tradition att sjunga fräcka, roliga eller groteska visor om personer som var mer eller mindre kända i staden.
Rebecka Lennartsson beskriver en kvinna som blir anklagad, bespottad och ställs inför rätta för allt från att "hålla hus för lösa kvinnor" till fortkörning med häst och vagn.
– Hon blir den här diktade gestalten i omgivningens ögon och hon kämpar emot det men det har hon ingenting för – namnet Ulla Winblad fäster vid henne som ett flugpapper. Hon kommer inte loss, berättar hon.
Men Maja Stina gör motstånd mot omgivningen, blir förbannad och "slåss och stökar hela livet". Det blir tydligt att det i källorna växt fram en person som är otroligt komplex.
– Bellmans Ulla Winblad är ju en diktad gestalt, det är hans fantasi. Han målar upp en värld som är befolkad inte bara av människor i hans samtid utan av grekiska gudar och mytologiska väsen. Humorn låg lite i att folk visste att Ulla Winblad var Maja Stina, den här beryktade kvinnan i staden.
Men parallellt med den framdiktade gestalten levde Maja Stina ett liv som i några avseenden också kan ses som en framgångssaga. Från en urfattig barndom gifter hon sig in i småborgerligheten och avslutar livet som husägare. Nu får läsarna följa med på hela resan.
Tillsammans med boken kommer också utställningen ”Mitt liv som Ulla Winblad” på Stockholms stadsmuseum. "Den berättas i jag-form, just för att understryka att det här inte är den diktade gestalten utan Maja Stina".