Marja Erikson, chef för avdelningen kulturmiljö på Upplandsmuseet pumpar upp vatten ur det vi kallar S:t Eriks källa.
På Kristi himmelsfärdsdag är det 863 år sedan Erik den helige, kung i Sverige på 1150-talet, halshöggs. Enligt legenden skedde det utanför Uppsala domkyrka och en källa rann upp på den plats där hans blod först träffade marken.
UNT tog med en tom vattenflaska och stämde träff med Marja Erikson, avdelningschef för kulturmiljö på Upplandsmuseet vid pumphuset för S:t Eriks källa. Den höga, långsmala gjutjärnsbyggnaden utanför Upplandsmuseet med en guldkrona på toppen.
– Vi på museet blir ofta kontaktade av allmänheten som tycker att pumphuset och platsen omkring inte sköts. Det står på kommunens mark, Upplandsmuseet ansvarar inte för den. När ett sånt här monument börjar förfalla blir det bara mer och mer, jättetråkigt, säger Marja Erikson samtidigt som hon frenetiskt plockar bort små tejpbitar och försöker pilla bort klistermärken från väggarna.
Vattnet ska, enligt Erikson, vara drickbart men en klargul skylt skanderar motsatsen.
– Det där var jättekonstigt! Det förvånar mig mycket. Jag har fått uppgift om att den är uppkopplad mot Uppsalas dricksvatten sedan 2007 eller 2008, säger hon.
På baksidan av muren som vetter mot Rosénträdgården och ån, fortsätter Marja Erikson att städa, hon plockar plastflaskor och småskräp. När vi kommer ner till själva källan försöker hon titta in genom glasdörren för att se hur det ser ut därnere. Det är svårt, glaset är alldeles för nedsmutsat, inifrån. Ett stenvalv och något som ser ut som en rostig kran skymtar.
Klotter, klisterlappar och tejp hopas på pumphuset över S:t Eriks källa.
Peter Nilsson är områdeschef för gator och trafik i Uppsala kommun och är ytterst ansvarig för pumphuset och dess vatten.
– Vi sköter vanliga fontäner men vi ser inte källan som en dricksvattenanläggning. Därför besiktigar vi inte vattnet i den, vi tar inga vattenprover, säger han.
En konservator ska ta sig an en restaurering av pumphuset, när är dock oklart. Vad gäller klotter säger han att de av ekonomiska skäl prioriterar sanering av rasistiska och politiska budskap. Därefter säger han ändå att glasrutorna kan rengöras de närmaste dagarna.
– Rutan är en enklare åtgärd, den ska rengöras så fort som möjligt. Klistermärken och klotter är också lätt ordnat, om det är ytliga åtgärder och inte i någon avancerad omfattning, säger han.
S:t Eriks gränd och källa, kvarteret Holmen, Fjärdingen, Uppsala 1901–1902
Men hur var det nu med Erikslegenden kontra forskningen om S:t Eriks källa?
Herman Bengtsson, konsthistoriker och forskare knuten till Upplandsmuseet, säger att den källa som traditionellt förknippas med S:t Erik egentligen är en av tre. Förutom den vid museet finns en längst inne i Katedralbutiken i Domkyrkan samt en på nuvarande Riddartorget.
– Uppsalaåsen innehåller ett källflöde med flera språng. Det finns belägg från 1473 att den nuvarande S:t Eriks källa fanns där den är i dag, under pumphuset. Den på Riddartorget var den plats man uppfattade som Eriks dödsplats. Det byggdes även ett kapell på platsen som revs till följd av branden år 1702. Man försökte bygga ett kultcentrum kring helgonet, nästan som en modern affärsidé, säger Herman Bengtsson.
Bakom Slottskällan där det på 1700-talet dracks brunn, låg S:t Eriks källa enligt Christian Lovéns forskning.
Christian Lovén, docent i konstvetenskap, har en delvis annan uppfattning. Det finns inget tvivel om att kung Erik Jedvardsson har existerat. Erik befann sig enligt legenden i kyrkan då han överraskades av bud om att fienden stod utanför staden: "När Herrens Smorde låg på marken tillfogade de honom sår på sår, de pinade och drevo spe med den redan halvdöde, och avhöggo vanvördigt hans vördnadsvärda huvud. Hans järtecken började med att en källa rann upp på den plats där hans blod först blev utgjutet ..." (Ur Christian Lovéns artikel: ”Erikskulten i Uppsala”)
Men själva striden har enligt Christian Lovén, ägt rum vid Slottskällan. På 1600-talet berättades att det fanns ett kapell vid källsprånget i det som kallades kungliga trädgården, det vill säga där Slottskällan ligger i dag.
– S:t Eriks källa där den står i dag är en uppfinning från 1600-talet. Det är vid Slottskällan som striden står och där ett källsprång uppstår när Erik skadas. Fienden släpar honom till nuvarande Riddartorget där han halshuggs. Den nuvarande är den tredje S:t Erikskällan. Nummer två finns i Domkyrkans norra torn och kom till för att kyrkan ville ha kontroll över källkulten, säger han.
Så var det den där gula skylten på pumphuset om odrickbart vatten. Den satte Uppsala kommun upp förra året. UNT:s reporter kom tillbaka till redaktionen med tom vattenflaska.