Bara några veckor har förflutit sedan Rikard Lekander tillträdde som chef för Uppsala stadsteater. Enligt egen utsago känner han sig redan hemmastadd i lokalerna. Kanske beror det på att han har sett ett antal produktioner på teatern de senaste åren – eller att han själv har regisserat två uppsättningar här.
Att Rikard Lekander är ny på jobbet märks snarare på det späckade schemat. UNT får lunchtimmen.
– Det blir mycket möten så här i början. Jag hinner inte alltid med lunch, men det är okej, säger han.
Närmast kommer Rikard Lekander från chefsjobbet på Kalmars länsteater, Byteatern. Där hann han bara tillbringa ett par månader innan det stod klart att han skulle ta över Petra Brylanders roll i Uppsala.
– Jag hade absolut inte kunnat tacka nej till det här jobbet. Jag har inget ont att säga om Byteatern, men det är en helt annan storlek på uppdraget här. Uppsala stadsteater är i framkant på ett annat sätt, säger han.
Sin mesta chefserfarenhet har Rikard Lekander från Örebro länsteater, där han var teaterchef i sex år. Bakom det ligger många verksamma år som skådespelare, regissör och dramatiker. I grunden är han skådespelarutbildad vid Malmö teaterhögskola.
Teaterintresset väcktes hos Rikard Lekander redan som barn. Han gick inte i förskolan och tillbringade därför mycket tid med sin mormor och morfar.
– Morfar och jag gjorde en massa sketcher, klädde ut oss och skrev pjäser. Det var vårt sätt att umgås.
Morfadern ifråga var Bengt Andersson från duon "Staffan och Bengt", som bland annat gjorde barnprogram och julkalendrar under 1970- och 1980-talet.
Under uppväxten i Umeå blev det sedan en sväng i hardcore-punken, då Rikard Lekander förutom att spela i flera band också arrangerade en punkfestival hemstaden.
Ett annat intresse var skräckfilmer, något som blir tydligt om man tar sig en titt på teaterchefens cv. "Frankenstein", "Jekyll & Hyde" och "Necronomicum" är bara några titlar på uppsättningar som Rikard Lekander har regisserat och dramatiserat.
Att det skulle bli så mycket skräckteater var dock inte självklart när han gick på teaterhögskolan.
– Jag avfärdade mitt skräckintresse som skräpkultur, eftersom man skulle tycka att andra saker var bra. Klassiker, till exempel, säger Rikard Lekander.
Efter examen bestämde han sig för att försöka föra ihop finkulturen med skräcken. Det visade sig gå väldigt bra, eftersom skräcken lockade den unga publik som teatrarna ville ha.
– Skräck gifter sig bra med teater som form, eftersom det finns en magisk realism i skräcken. Och på teatern är allt möjligt.
Eftersom man planerar långt fram på teatern ärver Rikard Lekander sin föregångares repertoar för 2025. Men därefter blir det den nya teaterchefen som sätter sin prägel på urvalet. Då är det framför allt en lärdom han tar med sig:
– Att inte fördumma sin publik, säger han och fortsätter:
– Jag är förtjust i en repertoar som har en medveten spretighet, för ingen uppsättning passar alla. Det kommer kanske upplevas lite kaxigare, lite mer risktagande, lite mer tuggmotstånd här och var.
Än så länge är den exakta repertoaren för 2026 och framåt hemlig, men Rikard Lekander kan avslöja en sak: att han själv ska regissera en produktion våren 2026.
– Det blir spännande, så mycket kan jag säga.