Ateljéföreningen Hospitalet huserar på andra våningen i "huvudbyggnaden" av det gamla sjukhuset i Ulleråker. Ateljéerna ligger sida vid sida från norra till södra korridoren, en 200 steg lång sträcka där dörrarna står på glänt för att UNT ska kunna titta in hos konstnärerna.
Anna Hedberg är illustratör och kulturpedagog. Hon har varit medlem i ateljéföreningen sedan sommaren 2022 och har visioner för hela Hospitalet. Hon skulle vilja se en kulturhub, ett nav för allmänheten med kafé och galleri där konstnärerna presenterar sig, har utställningar och författaraftnar.
– Huset är fyllt av fantastisk verksamhet. Det skulle vara inkluderande att öppna upp för människor som bor här i Ulleråker, det är många som har området i parken som sitt dagliga stråk. Vi skulle kunna ha kurser, det är ett bra ställe för det och sådana hålls redan i grafikverkstaden, säger hon.
När UNT nyligen gjorde sin granskning av kommunens fastigheter visade den att kommunen under tio år har försökt att hitta ett användningsområde för Hospitalet. Men hittills står 60 procent av byggnaden tom. Kommunen vill helst sälja byggnaden och stadsbyggnadsdirektör Christian Blomberg, berättade nyligen att diskussioner med potentiella köpare pågår. Exakt vad han ser för framtid för Hospitalet är inte klart än.
Men frågar man kulturarbetarna som hyr lokaler i byggnaden sjuder det av liv och kreativitet och de har en tydlig vision om att Hospitalet ska växa och bli ett kulturcentrum.
Satsningen på Ateljéföreningen 2017 var ett svar på en kulturpolitisk plan som togs i kulturnämnden. Syftet var bland annat att skapa en plats för konstnärer där de kan nätverka och bidra till en kreativ stad.
Eva Björkman är intendent på Konstfrämjandet Uppland och samordnare för ateljéföreningen, ett uppdrag på tio procent från kommunen.
– Det finns ett stort behov av ateljéer. Som samordnare får jag mejl och förfrågningar var och varannan vecka. I ateljéföreningen är det kö till lokalerna eftersom alla trivs så bra och ingen vill flytta ut, säger hon.
Hon visar runt i alla korridorer, det tar nästan två timmar. Konstnärerna vill gärna växla några ord med UNT:s utsända och framförallt trycka på att det är liv och rörelse och att medlemmarna är hårt arbetande yrkesverksamma konstnärer.
Flera av dem säger att det känns skönt att veta att en annan konstnär sitter i rummet bredvid, att det ger koncentration och fokus till den kreativa processen som kanske behöver ske bakom en stängd dörr. Att ha kolleger att luncha, fika med och inspireras av betyder också mycket. Dessutom samarbetar de ofta och nätverkar med varandra. En fotograf tar bilder av en författare, en illustratör ritar omslag till någons bok som i sin tur kommer ut på annat språk genom en översättare i föreningen och de tipsar varandra om offentliga uppdrag.
Konstnären Johanna Hästö arbetar brett med teckning, performance, installationer, text och video. Hon har varit medlem i föreningen sedan starten då hon var nyinflyttad i Uppsala.
– Hospitalet har betytt otroligt mycket för mig, det är svårt att beskriva det värdet. Det har gjort att jag fått viktiga nätverk och blivit engagerad i Uppsalas kulturliv på ett sätt som jag inte kunnat utan mina kolleger, säger hon.
Hästö arbetar liksom sina kolleger med olika projekt i kommunen för barn och unga och för vuxna konstintresserade.
– Det kreativa flödet behöver finnas överallt i samhället, om ett samhälle bereder rum för yrkesverksamma konstnärer når det även ut till resten av samhällskroppen. Jag jobbar ofta interaktivt inom konst ihop med olika myndigheter, kyrkan, kommunen och gör konst tillsammans med människor till och med på badstränder, säger hon.
Illustratören Aron Landahls lilla ateljé är knökfull med papper, böcker och allehanda attiraljer. Han sitter med mobilen mot örat och pennan i hand, men vi hinner växla några ord.
– Vi gör mycket ihop inom föreningen som olika projekt och utställningar. Det har blivit en växande helhet för kulturarbetare som betyder jättemycket och jag har fått en känsla av att vara förankrad i ett större sammanhang, säger han.
Tillbaka i köket.
Författarna Mia Öström, Danny Wattin och översättaren Erik MacQueen ses över en kopp kaffe.
Vad säger ni till dem som anser att skattepengar borde gå till sjukvård och skola i stället för till konst?
– Måste man alltid ställa sjukvård och skola mot kultur? Det är lite billiga poänger. Och vill vi verkligen ha ett samhälle där allt är lönsamt, vill vi leva i en sån värld? frågar sig Danny Wattin.
– Dessutom betalar vi hyra för våra lokaler och är egenföretagare som betalar skatt, det går tillbaka till kommunen, säger Erik MacQueen.
– Vi är yrkesverksamma konstnärer och skapar värden som går tillbaka till samhället. Konst, litteratur och kultur är livsviktigt, alla behöver det. Världen blir större med konst, säger Mia Öström.