– Första veckorna efter att boken publicerats kom det många tårar för att folk skrev så fina saker till mig om den.
Eleonore Holmgren har aldrig haft drömmar om att bli författare, men lusten att skriva har alltid funnits hos henne. I juni debuterade hon med romanen "Sista sommaren".
–Jag har alltid gillat att skriva, men haft svårt för att avsluta texterna. Till slut gav jag mig själv ett år att skriva klart åtminstone en av alla de olika idéerna jag hade, säger Eleonore som jobbar som kommunikatör sedan flera år tillbaka.
Parallellt med hennes dagliga textproduktion av allt från pressmeddelanden till webbtexter, så växte romanen "Sista sommaren" fram. Idén kom till henne när hon satt i sin mans släkthus i Stockholms skärgård.
– Plötsligt slog tanken mig, vad skulle hända om någon klev in genom det där fönstret? Vem skulle det vara och vem skulle personen träffa?
Och så blev huvudkaraktären Adam till. Utkastad hemifrån och på flykt från en knarklangare, bryter han sig in ett hus som ägs av 86-åriga Britta. Hon har åkt till sin sommarstuga ensam, trots protester från sina barn. Det slumpartade mötet mellan de båda är början på en spännande sommar, och en oväntad vänskap över generationsgränserna.
– Jag visste direkt att jag ville ha två starka motpoler, varav en av dem skulle vara en tant. Det var självklart redan från början. Medan jag skrev fick karaktärerna liv och det var nästan så att de började hitta på helt egna saker.
Även om romanen utspelar sig på en verklig plats, så har Eleonore skrivit utifrån sina egna minnen.
– Fastän jag skrivit fiktion så är det vissa i släkten som känner igen sig en del, vilket är jättekul. Det är roligt att få skapa sin egen värld. Min redaktör sa till mig att "det är du som bestämmer, du är gud i din egen bok".
Även karaktärerna har spår från verkligheten, men Eleonore är tydlig med att ingen är direkt hämtad från hennes eget liv. Hon plockar egenskaper från personer hon träffar, hur de rör sig, går, pratar.
– Många små idéer kommer från när jag har överhört andras konversationer till exempel på pendeln mellan Stockholm och Uppsala. När man börjar iaktta och bli observant på sin omgivning så kan man inte sluta. Jag har byggt en bank i skallen med olika fröer jag har snappat upp från tågresor, caféer och fester, säger hon och berättar att ingen karaktär är skapad helt från grunden.
– Britta har fått låna karaktärsdrag från framför allt en person som jag känner, men även från andra. Men hon är såklart fiktiv.
När Bazar förlag plockade upp manuset kunde Eleonore knappt tro sina öron.
– Jag vet hur svårt det är att bli utgiven och hade precis fått några refuseringar från andra förlag. När de ringde så det blev ju något av en chock.
På bara en månad sålde boken i rekordfart och åkte högt upp på topplistorna. Succén var skriven.
– "Overkligt" är nog det ordet jag använt mest den senaste månaden.
Bland de tusentals läsarna har flera har hört av sig till Eleonore med lovord.
– Av reaktionerna jag fått så verkar det vara en bok som berör. Många känner igen sig i hur svårt det ibland är att vara människa när man är gammal, men också när man är ung. Läsarna gillar blandningen av värme och humor.
Trots den starka debuten så har Eleonore svårt att kalla sig själv författare.
– Jag tror nog att jag måste skriva mer än en bok innan jag är där. Men jag har skrivit en bok och den heter "Sista sommaren".