Efter uppehållstillståndet: "Två år är lång tid"

Liza Alexandrova-Zorina strålar i decembermörkret. Hon har just varit på sitt förlag för att diskutera sin kommande bok, "Imperiets barn", som ges ut i april, och som handlar om människor i det ryskspråkiga parallellsamhälle som hon hittat i Sverige. Hon skriver på ryska men talar svenska.

– Snyftreportage, heter det så? Det är inget sådant, huvudpersonerna i min bok är människor, med sina goda och dåliga sidor, säger hon och berättar att hon egentligen ville kalla boken "Mina drömmars land" efter Per Anders Fogelström.

– Det är människors öden som är spännande, och tragiska. Även om man gjort misstag i sitt liv har man rätt till trygghet, säger hon.

Däremot skriver hon inte om sig själv.

– Nej, jag vill inte det. Jag är ganska privilegierad jämfört med personerna i min bok.

Den 14 november fick hon veta att Migrationsverkets avslagit hennes ansökan om uppehållstillstånd. Men knappt två veckor senare blev hennes man, den svenske dramatiken och författaren Dmitri Plax, uppringd av en person på Migrationsverket som förklarade att Liza Alexandrova-Zorina får stanna i Sverige – inte i första hand tack vare svensk lag utan genom ny rättspraxis efter en dom i EU-domstolen.

– De ringde honom, inte mig, säger hon missbelåtet.

Fyra veckor på sig

Därmed upphävdes det uppmärksammade avvisningsbeslutet, enligt vilket hon hade fyra veckor på sig att lämna landet, sin ett år och tre månader gamla son och sin man som vid det laget var sömnlös och djupt deprimerad. Hennes svenska förlag Volante skickade ut ett pressmeddelande om att deras författare hotades av utvisning. Liza Alexandrova-Zorina är djupt tacksam för allt stöd hon fått, inte minst läsningen ur hennes kommande bok på Dramaten.

Men vad skulle hon ha gjort som utvisad?

– - Jag visst faktiskt inte, jag har inget Schengen-visum, alla visum är tidsbegränsade, jag kunde inte åka till andra länder. Mina kollegor från människorättsorganisationen flyttade till Georgien, de sade att det var omöjligt för mig att åka till Ryssland, det är för farligt.

Den som ansöker om uppehållstillstånd som anhörig måste göra det från hemlandet, enligt den svenska utlänningslagen. Det hade Liza Alexandrova-Zorina också gjort. Däremot hade hon inte väntat in beslutet innan hon reste till sin man i Sverige där det började dra ihop sig till förlossning. Var hon tvungen att återvända till Ryssland? Så småningom fick hon besked från Migrationsverket att det fanns undantagsfall.

– De sade okej, Liza kan stanna, men måste betala för sin egen förlossning.

Betalade sin förlossning

Det hade hon inget emot. Hennes vänner skramlade ihop till halva summan av de 40 000 kronor som förlossningen kostade. Hon hävdar också att hon fick besked om att det var okej att stanna i Sverige och vänta på besked om uppehållstillstånd.

Liza Alexandrova-Zorina, 38, är aktivist, uppvuxen nära Murmansk och den finska gränsen. Hon har protesterat mot Putin i årtal och skrivit om hans krig. I Moskva jobbade hon för den nu förbjudna människorättsorganisationen Team 29, som ger rättshjälp till offer för rättsliga övergrepp. En journalist som de försökte hjälpa, Ivan Sapronov, dömdes nyligen till 22 års fängelse.

Hennes chef är den kände ryske människorättsadvokaten Ivan Pavlov som flyttade till Georgien 2021. Dessförinnan hade han gripits och häktats i Ryssland där han också blev fråntagen rätten att avvända internet och telefon.

– Jag var hans informationschef, när vi ville prata var vi tvungna att träffas. När han skulle ge intervjuer pratade vi först och sedan ringde jag upp journalister och svarade på deras frågor.

För fyra och ett halvt år sedan träffade hon sin svenske man, Dmitri Plax. Till en början reste hon mellan Moskva och Sverige och hade inga tankar på att flytta. Hon fick stipendium från Sverker Åströms Stiftelse och skrev om Sverige. Bara att beviljas visum på Migrationsverkets avdelning på svenska ambassaden i Moskva har varit svårt, även som gift.

Suttit i fängelse

I stället för uppehållstillstånd som anhörig kunde Liza Alexandrova-Zorina ha valt att ansöka om asyl som flykting, vilket är möjligt för den som befinner sig i Sverige. Men hon ville inte och motiverar med två berättelser från sin kommande bok. I den skriver hon om en man från Belarus som suttit i fängelse för sina protester mot regimen och som ändå inte beviljats asyl i Sverige trots flera ansökningar. I stället har han gått under jorden och levt ett hårt och tragiskt liv under 15 år, enligt Liza Alexandrova-Zorina. Men hon skriver också om en rysk man som fått asyl i Sverige trots att han samarbetar med ryska politiker och Putins släktingar.

– Jag förstår att de är människor på Migrationsverket, men de här två historierna tillsammans ser ganska dåliga ut. De gör misstag gentemot människor som behöver skydd.

Uppmärksamheten kring hennes fall har fått människor att höra av sig och berätta om sina egna livsöden. Trots att hennes eget uppehållstillstånd endast gäller i två år verkar hon vara framtidstron personifierad.

– Svenskar planerar allt, vi ryssar tänker en dag framåt. Vi vet inte vad som händer, vi är fatalister men det är för att vi aldrig vet. Två år för mig är lång tid. Jag vet heller inte hur det är i Ryssland då.