Välkommen hit, välkommen hem
Orden är en kortversion av min egen relation till staden:
Först kom jag hit
sedan blev det mitt hem
Min bild av Uppsala formades i tidiga år
tack vare Gösta Knutsson
Jag kände till Åsgränd och Domkyrkotornet
Arkadien, Rickomberga, Observatorieparken
Jag ville vara som Maja men förstod att jag var Murre
Min farfar Gustav tog sig hit
med hårt jobb
Född i Norge, uppvuxen i Värmland
Som pojk arbetade han på bondgård för att få ihop till terminsavgiften
sedan cyklade han från Segmon utanför Karlstad till Lund
Sedan cyklade han tillbaka till Värmland, fortsatte på bondgården,
för att få ihop till ännu en termin
Och så höll han på, jobbade, cyklade, pluggade, cyklade,
år efter år tills studentexamen var klar
och den gyllene biljetten till teologiska i Uppsala
Hans stolthet över sin klassresa var påtaglig
Farbröderna, världsvana, coola katter med flotta manér
hade lya på Skolgatan
och bjöd på mat jag aldrig smakat förr
Redan då, som mellanstadieunge,
förstod jag att Uppsala var platsen dit man skulle ta sig
I min lilla by i Hälsingland drömde jag om dagen
Och så blev det
Som 19-åring kom jag hit
Här har jag blivit vuxen
Här har jag studerat, arbetat, bildat familj och rotat mig
firat valborg och gått på bal
undervisat småbarn som nu är vuxna och har egna barn
serverat och lagat mat på restaurangerna
arbetat politiskt och ideellt
arrangerat jular på Uplands nation
Pendlat till och från
Men Uppsala är inte detsamma för mig som för någon annan
och dessutom är min bild av Uppsala inte en, utan många olika
Ett minne från inskolningen på förskolan
Frågan kom upp: varför denna förskola?
En mamma sade: Det här är Uppsalas mest internationella förskola,
flest nationaliter går här
En pappa sade: Det här är Uppsalas mest svenska förskola,
här får de kunskap om hur man lever i Sverige
För flera sidor existerar samtidigt, utan att motsäga varandra
Uppsala är cykelstaden – och cykelstöldsstaden – jag har tappat räkningen
Sedan ett tag också: Gängbrottslighetsstaden
– till vilken polisen begär nationellt stöd
I min lokaltidning läser jag den nya krönikören Neda Ameli,
När blev Uppsala det nya Harlem? är rubriken
och jag undrar också: när hände det,
vad betyder det att sådana liknelser görs?
I början av hösten i fjol skrev jag en artikel som hade karaktären av reportage
Den handlade om Filip, som vi kan kalla honom
Han var då 13 år, och bodde i Uppsala
Den 19 augusti började Filip i en ny skola
Han ringde sin pappa vid tretiden på eftermiddagen
I telefonen pojkens panikslagna röst
”De är här! Han är där ute med åtta personer och väntar på mig!”
På skolan hade personalen låst alla dörrar,
efter cigarettrök i ansiktet och hot om inslagna ansikten.
Flera lärare ringde polisen som meddelade
att de tyvärr inte hade någon att skicka dit
Mardrömmen började på påsklovet
Ett par kompisar från skolan letade rätt på hans föräldrars sprit
som en pojke drack sig dålig på
På kvällen fick han ett samtal:
Han ska komma till Österängens IP
Där väntade flera pojkar i åldrarna 13-17
och anklagade Filip för att ha drogat kompisen
De slog honom och tog hans tröja
Efteråt tog han bussen till Stora Torget
Där mötte han ett 20-tal killar som filmade med mobilen
medan de slog honom i gränden bredvid
På BUP fick familjen rådet att inte polisanmäla,
eftersom det skulle bli värre
Filips mamma anmälde ändå
BUP fick rätt
När det blev känt att familjen polisanmält, började helvetet
Familjen är väletablerad och har stor släkt och nätverk,
men även de starka kan malas ner
Det kommer en punkt när priset blir för högt
Gränsen passerade i juni,
när Filips kompis blev uppsökt och hotad till livet
Föräldrarna bestämde sig att lämna Uppsala
Vad betyder orden välkommen hit, välkommen hem för dem?
Länder behöver då och då påminna sig om
att alla som någonsin haft en relation till landet är dess ambassadörer
på gott och på ont
Detsamma gäller städer och regioner
och nu ska jag avslöja en hemlighet
en sådan som pr-konsulter och kommunikatörer tar betalt för
Vår uppfattning om tider och platser är
avhängiga vår egen framgång
frågar man människor som tycker det var bättre förr
när förr egentligen ägde rum
kommer de att svara just den tid i dåtiden
då de själva befann sig i toppen av sin utveckling
Frågar man människor om deras uppfattning om en stad eller region
kommer de att svara utifrån hur de själva levde,
mådde, och kunde utvecklas
För den som är angelägen om Uppsalas rykte
finns därför ingen behändig genväg förbi knäckfrågan:
Är detta en plats där människor har förutsättningar
att bli och vara sitt allra bästa jag?
Går det att bo bra?
Går det att transportera sig effektivt?
Kan man lära sig något nytt varje dag?
Hur behandlas företag och företagare?
Hur mår civilsamhällets alla olika grenar?
Kan barnen växa upp i en trygg miljö?
Får de med sig det de behöver i skolan?
Kan ungdomarna utvecklas i en sund omgivning?
Går det att göra karriär här?
Från mitt hem i centrum hör jag staden utanför
Från samma lägenhet har ljudbilden utanför bytt skepnad
under de snart 17 år jag har bott där
I början var det rätt tyst
Nu hörs polissirenerna så gott som varje dag
Jag tillhör inte dem som drömmer om gårdagen
eller önskar mig ett Uppsala som på farfars tid
Jag är glad för att mina barn möter världen i sin klass och i sitt fotbollslag
att somliga mammor har cykelhjälm och andra har hijab
att papporna inte längre hjälper till hemma utan delar ansvaret
Att traditionen lever sida vid sida med det moderna
Men jag är angelägen om att morgondagen blir bättre än idag
På 1920-talet var Harlem plågat av organiserad brottslighet
Nästan ett sekel tog det innan det nådde den status Uppsala tar för given
som en plats dit man vill komma
en plats att vara hemma
en plats att flytta till,
där man vill uppleva framtiden
Välkommen hit, välkommen hem
Det är en skylt man inte vill ta ner
Texten är en kortad version av Tove Lifvendahls tal på Handelskammarens årliga evenemang Distinget, som hölls på Norrlands nation 4 februari 2020.