Konsert
Uppsala Kammarorkester & Ilyich Rivas
Uppsala Konserthus
Torsdag
Den unge venezuelansk-amerikanske dirigenten Ilyich Rivas gästade Uppsala för första gången och fick trots sina blott 27 år äran att dirigera Kammarorkestern i dess program ”Sydliga vindar”, och gjorde det mestadels riktigt bra. Fast ”bara” 27, hmm, Jimi Hendrix, Janis Joplin, Kurt Cobain, Amy Winehouse med flera ”avslutade” sina karriärer i samma ålder, sorgligt nog. ..
Nog om det tråkiga, ”Sydliga vindar” bjöd på musikalisk livsglädje och gjorde att man för en kväll inte bara förknippade de sydliga nejderna med det eländiga corona-viruset.
Tre av de fyra verken anknöt i större eller mindre grad till dans, och två av dem till legendaren Djagilev. Först ut kom spanjoren Manuel de Fallas trekantiga hatt i ”El sombrero de tres picos”. Den pampiga fanfaren i inledningen satte nivån. Det är ett på många sätt eldigt stycke och orkestern hanterade det på ett sedvanligt fint sätt. Ibland kom musiken tankarna att vandra till de tidiga Disneyproduktionerna, det gick att ”se” hur figurerna kunde ha sett ut om Walt & Co satt tänderna i musiken.
Även i argentinaren Alberto Ginasteras ”Variaciones Concertantes” fanns det mycket kontraster och inte minst lekfull musikalisk humor. I de tiotal variationerna fick orkestermedlemmarna briljera i den för kvällen solistlösa föreställningen. Här och var skymtade den maskulina gauchodansen malambo.
I den andra avdelningen bjöds publiken på konstutställning. Italienaren Ottorino Respighi har skrivit ”Trittico Botticelliano”, tre verk som inspirerats av Sandro Botticellos berömda verk ”Våren”, ”Konungarnas tillbedjan” och ”Venus födelse”. Respighi blandade friskt med influenser från skilda epoker. Sättningen var lite ovanlig då både piano, celesta och harpa tillkom. Det gjorde att klangen fick en del nya dimensioner och dynamiken förstärktes.
Koreografen Djagilev satte på sin tid även upp avslutande balettsviten ”Pulcinella” av Igor Stravinskij. Denne använde som grund musik som då tillskrevs G B Pergolesi, en kompositör som Stravinskij ogillade. Här spelades den orkestersvit som tonsättaren själv sammanställde av balettmusiken. Även här fanns humor och ovanliga kombinationer av instrumentgrupper. Ett par av danserna kändes lite väl tungfotade men som helhet gjorde ensemblen en fin och medryckande tolkning av det krävande verket.