När UNT:s reporter återbesökte museet efter att restriktionerna lättat ekade det tomt på besökare. Just nu visas utställningen "All denna jävla lycka" av Anna Sjödahl.
Med pirr i magen åker jag till Konstmuseet. Så här 1 juni känns det väldigt speciellt, dagen då covidrestriktionerna har börjat lätta. Det är en förväntan, en längtan efter något speciellt. Jag undrar vilka andra som firar dagen med ett museibesök.
– Välkommen! Jo det är en besökare till anmäld, säger Andreas Åkerlind, museivärd och pedagog som öppnar den låsta dörren för mig.
Medan vi väntar på den andra besökaren pratar vi om året som varit. Andreas Åkerlind har jobbat hemifrån, mest med digitala visningar.
– Jag har heller inte haft samma fasta tider med öppnings- och stängningstider ... Det lät som en knackning? Ursäkta.
Han vänder sig om och öppnar den stora träporten, men det står ingen där.
Jag får alltså museet helt för mig själv. Än är allt inte helt som vanligt.
Utställningsrummet är tyst. Till höger innanför dörren ligger en drös skor i olika storlekar. Jag har klivit rakt in i Anna Sjödahls installation "Var Dags Liv" från 1973. Det är en ynnest att få uppleva hennes konst ensam på det här sättet.
Ur installationen "Var Dags Liv" av konstnären Anna Sjödahl.
En intervju med Anna Sjödahl visas i en tjockteve, precis som den vi hade hemma när jag var barn. Jag sätter mig i en av fåtöljerna och lyssnar på intervjun från 1973. Anna Sjödahl kommenterar journalistens fråga om kaoset i installationen "Var Dags Liv". Kaoset består av bland annat skor innanför entrén, en säng, smutstvätt och prylar.
"Jag utgick mycket ifrån de stora fönstren som vette ut emot departementen nere på Västerlånggatan där jag ställde ut och jag ville ha med mig hela den stora delen av livet ... Jag ville påverka utställningslokalen ... jag gick hem till hushållet som då var mycket stort ... och plockade med mig bland annat en obäddad säng, skorna från hallen. Jag ville att besökarna skulle snubbla över dem ... Skorna huller om buller innanför entrén var min verklighet och den upptog en stor del av dygnet och tog stor kraft. Varför ska jag inte visa upp det?"
Återanvändning av örngott i konst av Anna Sjödahl.
”Aftonstjärnan I” målad i äggoljetempera av Anna Sjödahl.
När jag går träffar jag Rebecka Wigh Abrahamsson och Natasha Dahnberg, intendenter på museet.
– Jag tror inte att folk har förstått att vi har öppet. Det är få besökare även på Köttinspektionen och Galleri 2, men vi hoppas på mer folk nu när vi har längre öppettider, säger Natasha Dahnberg.
Utställningen pågår till och med 5 september.