– En arkitekt måste vara medveten om den svenska fattigdomens betydelse, säger Carl Nyrén (1917–2011) i filmen "Det krokiga och det raka", med en blinkning till 1800-talsförfattaren Carl Jonas Love Almqvist.
För Nyrén var det viktigt att en byggnad skulle vara enkel, i grunden till synes anspråkslös och passa in i omgivningen. Men för att göra den intressant krävdes också överraskningsmoment – oväntade utbyggnader, böjar och krokar. Trä var favoritmaterialet och de generösa ljusinsläppen ett av hans signum.
– Morfar var verkligen ingen vän av uppblåsta skrytbyggen. Jag tror att han var starkt präglad av sin uppväxt på 1920-talet. Det var ett helt annat Sverige än i dag, säger Sven Blume.
Han påbörjade filmen efter Carl Nyréns bortgång 2011. Resultat som har blivit en personlig skildring av en av 1900-talets mest betydelsefulla svenska arkitekter.
Fast för Sven Blume var han i första hand morfar Calle, en snäll och lekfull man som älskade att dansa, ordna kalas och maskerader, leka och spela rundpingis med barnbarnen, även om han aldrig lät dem vinna.
– Så länge morfar levde var jag aldrig särskilt intresserad av hans yrke. Det var först under arbetet med filmen som jag på allvar satte mig in i arkitektur och Calles speciella stil, säger Sven Blume.
Spåren efter Carl Nyréns yrkesliv är inte svåra att hitta, inte minst i Uppsala finns flera av hans hus och byggnader. Det första uppdraget blev också ett av hans största någonsin, Pharmacias huvudkontor i Fyrislund. Han startade 1968 och fortsatte utvecklingsarbetet en bit in på 80-talet. För resultatet belönades han 1971 med det prestigefyllda Kasper Salin-priset.
"Uppsala är min favoritstad. Inte bara för att Pharmacia har betytt så mycket, utan också för att myndigheterna har varit så bra att ha att göra med", sade Carl Nyrén själv i en UNT-intervju i slutet på 1990-talet.
Då, 1998, hade han nyligen avslutat arbetet med Gamla Uppsala museum, ett av de sista uppdragen i karriären. Det är en byggnad som Sven Blume menar är typisk för hans morfar.
– Huset är till det yttre ganska enkelt och harmonierar väl med de forntida gravhögarna i de historiska omgivningarna.
Under 1980-talet uppfördes två andra byggnader som är typiska för Carl Nyrén: Gottsunda kyrka (1980) och Stadsbiblioteket (1987).
– Kyrkan påminner en del om Immanuelskyrkan i Jönköping som Calle ritade i mitten på 70-talet – mycket trä, stora ljusinsläpp och fiffiga luckor i väggen som kan öppnas för att göra kyrkorummet större.
Klockstapeln i förgrunden pryds av en reslig kyrktupp högst upp. Sven Blume anar att Carl ville ha den som en rolig detalj, i stället för ett traditionellt kors.
– Troligen var konstnären Sven Ljungberg, som står för den konstnärliga gestaltningen i kyrkorummet, med på idén, säger Sven Blume.
Uppdraget att utforma stans nya stadsbibliotek fick Carl Nyrén och hans firma sedan de tagit hem segern i arkitekttävlingen som föregick bygget. Resultatet blev en låg byggnad i rött tegel som smälter in i den omgivande bebyggelsen. Det nya Riksbankshuset i södra änden av Dragarbrunnsgatan är ytterligare en Nyrénskapelse.
Men Carl Nyrén ritade även flera villor i och strax utanför Uppsala. En av dem, Villa Virding i Vårdsätra, byggdes som privatbostad åt Pharmacias vd Gösta Virding 1968.