På fredag 13 augusti sommarpratar Rahel Belatchew i Sveriges Radio P1.
– Det var fantastiskt att få frågan. Jag blev på samma gång jätteglad och panikslagen, säger hon till UNT i telefon.
Det enklaste var att välja musiken, det gick snabbt och hon utlovar stor musikalisk bredd.
– Jag försöker spegla min bakgrund i mitt musikval. Jag har levt på olika platser i världen och tar med mig det i musiken, det blir både elektroniskt, klassiskt och pop. Jag gillar alla stilar, bara den görs med kvalitet.
Den inställningen gäller även synen på arkitektur, hon känner sig inte låst i en speciell stil, byggprojekten får gärna skilja sig åt. I Uppsala har Belatchew ritat bland andra Knäckepilen med triangelformade balkonger på Fyrislundsgatan och Kollektivhuset i Rosendal. Hon menar att arkitektur i hög grad påverkar oss som individer.
– Vi behöver stimulera våra sinnen för att må bra. Våra byggda miljöer behöver erbjuda oss variation i skala och upplevelse, något att fästa blicken på och orientera sig kring. Arkitektur påverkar också hur vi rör oss i en stad eller en byggnad. Om vi inte tar hänsyn till estetik och den mänskliga skalan utan enbart fokuserar på funktion och produktion får vi miljonprogrammen som är storskaliga och anonyma, säger hon.
Rahel Belatchew lämnade hemlandet Etiopien med sina föräldrar i mitten av 1970-talet då Haile Selassie störtades i en militärkupp. Pappan var justitieminister och familjen flyttade till Moskva där han blev ambassadör. De kom som politiska flyktingar till Uppsala, då Rahel var åtta år. Hon gick grundskolan i Nybyskolan, nuvarande Fredrika Bremerskolan, och därefter naturvetenskaplig linje på Celsiusskolan. När hon var 19 år reste hon till Paris och studerade franska vid Sorbonneuniversitetet.
– Jag trodde att jag kunde franska men det var nog först på arkitektskolan som det lossnade. Det var tufft första året, jag jobbade intensivt, läste romaner där jag strök under ord jag inte kunde. Jag kommer ihåg när jag vaknade en morgon och hade drömt på franska, jag var så glad, säger hon.
Efter fem års arkitektstudier fick hon jobb i bland annat Luxemburg och Japan. År 2000 kom hon tillbaka till Sverige och bosatte sig i Stockholm.
– Var man känner sig hemma respektive vad som är ens hem kan vara olika upplevelser. Jag är definitivt hemma här, men jag har nyfikenheten och öppenheten kvar, säger Rahel Belatchew.