För en vecka sedan var hon i Stockholm, men albumet duger bra det också.
Vet inte om det lite tvetydiga namnet på albumet The Brothel lockat eller skrämt. Förmodligen valde hon det som en symbol för det dystopiska samhälle hon målar upp i vissa låtar.
Hon stämningssätter imponerande musiken efter samma bildkänsla, även om den mest har en trolsk skönhet som fångar intresset från första tonen. Susanne Sundfør sjunger dessutom vackert, i bland som en norsk Anna Ternheim, och gör melodier som förstärker den sidan. Men det är den underliggande känslan av att det lurar något farligare bakom som får det att stå ut över mängden.