Episkt vikingadrama

Johan Jakobsson häller upp mjödet och njuter.

Foto: Ester Segarra

Albumrecension2016-03-30 10:01

Amon Amarth har sedan starten 1992 trots sitt Tolkieninspirerade namn uppe-hållit sig vid vikingar och den nordiska mytologin som tema. Något som inte har varit helt oproblematiskt, på 90-talet var det Ultima Thule som sade sig spela ”Vikingarock” och fick en ung generation av nynazister att upptäcka Tors hammare. En symbol som därför än i dag är känslig i Sverige. Nu skriver vi 2016 och på gatorna härjar rasistiska medborgargarden under namnet ”Soldiers Of Odin”. Hur dessa fåntrattar kommer att påverka hur gemene man ser på ett band som Amon Amarth är oklart. Förhoppningsvis påverkar det inte alls, det är viktigt att hålla isär begreppen och inte låta mörka krafter svärta ner och kidnappa symboler och historia/mytologi.

För första gången i sin karriär ger Tumbatruppen sig nu på ett renodlat koncept-album, om en Jomsviking. Dessa vikingatidens legoknektar som också ska ha härjat i våra trakter. Slaget vid Fyrisvallarna är omstritt bland historieforskare, när, var och om det ens har ägt rum. Men att det ska ha utkämpats någon gång på 980-talet i trakterna av Gamla Uppsala tycks vara den vanligaste uppfattningen. Jomsvikingarnas hövding Styrbjörn Starke och hans män slogs den gången enligt legenden tillbaka av Sveakungen tillika Styrbjörns farbror Erik Segersäll.

Albumet ”Jomsviking” handlar dock om en rent fiktiv viking vid namn Grim som efter att ha dräpt jarlens högra hand drivs på flykt och blir en Jomsviking. Dessutom finns det en underliggande kärlekshistoria. Låter det som ett filmmanus? Det är inte så konstigt då sångaren Johan Hegg faktiskt skrev historien som ett sådant från början. Därför är det inte heller svårt att förstå varför bandet beskriver skivan som en slags filmmusik. Klart är i alla fall att detta är det tveklöst mest melodiska bandet hittills har skapat. Gitarristerna Johan Söderberg och Olavi Mikkonen står hela tiden i förgrunden och duellerar på ett sätt som för tankarna till Iron Maiden. För även om Amon Amarth varit melodiska tidigare har melodierna ofta fått stå tillbaka för tyngden. På ”Jomsviking” drar musiken mer åt storslaget pampig klassisk heavy metal än death metal. Sessionstrummisen Tobias Gustafsson (Vomitory) höjer allt en extra nivå och gästinhoppet av metaldrottningen Doro Pesch som sagans kvinnliga rollkaraktär sätter tydlig guldkant på tillställningen. Häll upp mjödet, och gör dig redo för 2016 års mest episka musikaliska resa. Låt ”Jomsviking” inta dina sinnen och plundra din själ!

Bästa låt: At Dawns First Light

Metal

kkkkk

Amon Amarth

Jomsviking

(Sony)

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!