Australiensiska Sia Furler fortsätter att slåss med Adele och några till om vem som låter störst och mest. Eller slåss för resten, Adele har till och med varit med och skrivit första singeln från nya albumet ”This is acting”, nämligen ”Alive”. Se den för resten, till och med bättre än den till storhiten ”Chandelier”. Sia är ju även hon flitigt skrivande även till andra artister: Rihanna (“Diamonds”), Katy Perry (“Double Rainbow”), Britney Spears (“Perfume”), Kelly Clarkson (“Invincible”), Beyoncé (“Pretty Hurts”) och Celine Dion (“Love Me Back To Life”) för att ta en del.
Samtliga artister kända för sina stora röster och det är där som Sia själv fortsätter att hålla till. Hon kan konsten att få sin röst att bli stadigt bärande. Samtidigt har hon nästan i än högre grad än Adele förmågan att placera sentiment i den utan att det blir smetigt. Hon har annars inga hämningar direkt när det gäller att skriva och producera musik som direkt siktar på topplistorna och miljonsiffror världen över.
Hon startar stort med ”Bird set free”, en låt startar stort och sedan bara växer. Kunde varit ett väckelsemöte (särskilt när kören kommer in eller slutet på en musikal). ”Alive” har som sagt en del Adele-känsla över sig och kan höras i par med ”Hello”, fast då vinner den senare. Båda dessa låtar är släppta som singlar och de ska förstås sätta igång örondreglet av förväntan inför resten.
Nu tycker jag att resten av albumet oftast är bättre. Där tar hon ned det bombastiska en del och det vinner det på. Hon kan ju verkligen sjunga och skapa drama i låtarna. Så även om texterna inte känns direkt revolutionerande (vilka som nu gör det) så finns det känsla i dem och det märks att de inte slarvas över, bara för att ha något att sjunga.
Låtar som ”Broken glass” och ”Space between” kommer som näst sist och sist. Men det är värt flytta pekaren dit från början.
Hennes image med att inte visa upp sitt rätta ansikte kan man ju se både som smålöjlig och ett sätt att behålla sin integritet även utanför artistlivet. Mest förmodar jag för att få något som sticker ut i en ganska strömlinjeformad populärkultur. Men som i ”Skavlan” sitta med ryggen mot publiken känns mest sökt. Det genererar ju en del roliga bilder å andra sidan, se bara omslaget på nya albumet.
Som helhet visar ”This is acting” att Sia har mycket krut kvar i kompositionskaggen. De flesta artister skulle vara glada om de hade bara några av den här mängden starka låtar på sina släpp.