Den skylten vill vi inte ta ner

Välkommen hit, välkommen hem

Orden är en kortversion av min egen relation till staden:

Först kom jag hit

sedan blev det mitt hem

Min bild av Uppsala formades i tidiga år

tack vare Gösta Knutsson

Jag kände till Åsgränd och Domkyrkotornet

Arkadien, Rickomberga, Observatorieparken

Jag ville vara som Maja men förstod att jag var Murre

Min farfar Gustav tog sig hit

med hårt jobb

Född i Norge, uppvuxen i Värmland

Som pojk arbetade han på bondgård för att få ihop till terminsavgiften

sedan cyklade han från Segmon utanför Karlstad till Lund

Sedan cyklade han tillbaka till Värmland, fortsatte på bondgården,

för att få ihop till ännu en termin

Och så höll han på, jobbade, cyklade, pluggade, cyklade,

år efter år tills studentexamen var klar

och den gyllene biljetten till teologiska i Uppsala

Hans stolthet över sin klassresa var påtaglig

Farbröderna, världsvana, coola katter med flotta manér

hade lya på Skolgatan

och bjöd på mat jag aldrig smakat förr

Redan då, som mellanstadieunge,

förstod jag att Uppsala var platsen dit man skulle ta sig

I min lilla by i Hälsingland drömde jag om dagen

Och så blev det

Som 19-åring kom jag hit

Här har jag blivit vuxen

Här har jag studerat, arbetat, bildat familj och rotat mig

firat valborg och gått på bal

undervisat småbarn som nu är vuxna och har egna barn

serverat och lagat mat på restaurangerna

arbetat politiskt och ideellt

arrangerat jular på Uplands nation

Pendlat till och från

Men Uppsala är inte detsamma för mig som för någon annan

och dessutom är min bild av Uppsala inte en, utan många olika

Ett minne från inskolningen på förskolan

Frågan kom upp: varför denna förskola?

En mamma sade: Det här är Uppsalas mest internationella förskola,

flest nationaliter går här

En pappa sade: Det här är Uppsalas mest svenska förskola,

här får de kunskap om hur man lever i Sverige

För flera sidor existerar samtidigt, utan att motsäga varandra

Uppsala är cykelstaden – och cykelstöldsstaden – jag har tappat räkningen

Sedan ett tag också: Gängbrottslighetsstaden

– till vilken polisen begär nationellt stöd

I min lokaltidning läser jag den nya krönikören Neda Ameli, 

När blev Uppsala det nya Harlem? är rubriken

och jag undrar också: när hände det,

vad betyder det att sådana liknelser görs?

I början av hösten i fjol skrev jag en artikel som hade karaktären av reportage

Den handlade om Filip, som vi kan kalla honom

Han var då 13 år, och bodde i Uppsala

Den 19 augusti började Filip i en ny skola

Han ringde sin pappa vid tretiden på eftermiddagen

I telefonen pojkens panikslagna röst

”De är här! Han är där ute med åtta personer och väntar på mig!”

På skolan hade personalen låst alla dörrar,

efter cigarettrök i ansiktet och hot om inslagna ansikten.

Flera lärare ringde polisen som meddelade

att de tyvärr inte hade någon att skicka dit

Mardrömmen började på påsklovet

Ett par kompisar från skolan letade rätt på hans föräldrars sprit

som en pojke drack sig dålig på

På kvällen fick han ett samtal:

Han ska komma till Österängens IP

Där väntade flera pojkar i åldrarna 13-17

och anklagade Filip för att ha drogat kompisen

De slog honom och tog hans tröja

Efteråt tog han bussen till Stora Torget

Där mötte han ett 20-tal killar som filmade med mobilen

medan de slog honom i gränden bredvid

På BUP fick familjen rådet att inte polisanmäla,

eftersom det skulle bli värre

Filips mamma anmälde ändå

BUP fick rätt

När det blev känt att familjen polisanmält, började helvetet

Familjen är väletablerad och har stor släkt och nätverk,

men även de starka kan malas ner

Det kommer en punkt när priset blir för högt

Gränsen passerade i juni,

när Filips kompis blev uppsökt och hotad till livet

Föräldrarna bestämde sig att lämna Uppsala

Vad betyder orden välkommen hit, välkommen hem för dem?

Länder behöver då och då påminna sig om

att alla som någonsin haft en relation till landet är dess ambassadörer

på gott och på ont

Detsamma gäller städer och regioner

och nu ska jag avslöja en hemlighet

en sådan som pr-konsulter och kommunikatörer tar betalt för

Vår uppfattning om tider och platser är

avhängiga vår egen framgång

frågar man människor som tycker det var bättre förr

när förr egentligen ägde rum

kommer de att svara just den tid i dåtiden

då de själva befann sig i toppen av sin utveckling

Frågar man människor om deras uppfattning om en stad eller region

kommer de att svara utifrån hur de själva levde,

mådde, och kunde utvecklas

För den som är angelägen om Uppsalas rykte

finns därför ingen behändig genväg förbi knäckfrågan:

Är detta en plats där människor har förutsättningar

att bli och vara sitt allra bästa jag?

Går det att bo bra?

Går det att transportera sig effektivt?

Kan man lära sig något nytt varje dag?

Hur behandlas företag och företagare?

Hur mår civilsamhällets alla olika grenar?

Kan barnen växa upp i en trygg miljö?

Får de med sig det de behöver i skolan?

Kan ungdomarna utvecklas i en sund omgivning?

Går det att göra karriär här?

Från mitt hem i centrum hör jag staden utanför

Från samma lägenhet har ljudbilden utanför bytt skepnad

under de snart 17 år jag har bott där

I början var det rätt tyst

Nu hörs polissirenerna så gott som varje dag

Jag tillhör inte dem som drömmer om gårdagen

eller önskar mig ett Uppsala som på farfars tid

Jag är glad för att mina barn möter världen i sin klass och i sitt fotbollslag

att somliga mammor har cykelhjälm och andra har hijab

att papporna inte längre hjälper till hemma utan delar ansvaret

Att traditionen lever sida vid sida med det moderna

Men jag är angelägen om att morgondagen blir bättre än idag

På 1920-talet var Harlem plågat av organiserad brottslighet

Nästan ett sekel tog det innan det nådde den status Uppsala tar för given

som en plats dit man vill komma

en plats att vara hemma

en plats att flytta till,

där man vill uppleva framtiden

Välkommen hit, välkommen hem

Det är en skylt man inte vill ta ner 

Texten är en kortad version av Tove Lifvendahls tal på Handelskammarens årliga evenemang Distinget, som hölls på Norrlands nation 4 februari 2020.