Vem kunde tro att en historielektion skulle bli en så landsomfattande succé?! Men Özz Nûjen och Måns Möller har lyckats suveränt med detta. Ingen skugga över mina egna historielärare för länge sedan – de gjorde ett bra jobb och jag blev själv gravt historieintresserad – men så här gjordes det förstås inte. Publiken i det fullsatta Konserthuset utgjordes av blandade åldrar men 13-årige Milton på första raden var ett undantag (han fick ingå lite i showen på grund av detta) och man hade verkligen unnat elever idag att se ”Världens Historia – den nakna sanningen”.
Upplägget är högst enkelt egentligen. Bakom de två komikerna stod en jätteskärm där man visade kartor, diagram och bilder. Utifrån detta bjöd man sedan på en blandning av komik och allvar. Skratten låg hela tiden på lur eller bröt ut hejdlöst. De båda är mästare på vrida till det mesta så att man ser humorn utan att verkligheten bakom tappar i dignitet.
Inte minst bjuder de på sig själva. Och verkar stortrivas tillsammans, inte så sällan sågs de storgarva själva åt det hela. Humor blir ju också som bäst när den har en allvarlig klangbotten. De drar sig heller inte för at skämta vitt och brett, högt och lågt, elakt och snällt.
Ambitionsnivån är hög från start. De startar berättelsen om människan för fyra miljoner år sedan och tar sig fram till våra dagar. De gör upp med den eurocentrerade historieskrivningen och ger en mängd sanningar på vägen. Det är genomgående både mycket lärorikt och underhållande, infotainment som bäst. Även för en historienörd som undertecknad var det roligt att se den så övergripande som här.
De är duktiga scenmänniskor, så skickliga att man inte vet om det är medvetet eller ej när de någon gång kommer av sig. Ett oväntat nummer är också när de snabbt dansar sig igenom ett antal länders typiskt nationella dansuttryck.
Föreställningens höjdpunkt blir ändå när de tar upp ett antal ur publiken som får agera i en fånig pjäs liknande något ur lågstadiets repertoar. Där excellerar de ordentligt. Självklart utmynnar det hela i ett upprop för att ta klimathotet på allvar och agera nu.
Enda randanmärkningen på den utmärkta och viktiga showen var volymen. Musiken var på hårdrocknivå och mikrofonerna onödigt påskruvade. Svårt att förstå varför. I övrigt lär ”Världens Historia – den nakna sanningen” förlänga livet ordentligt.