Imponerande ensemble - men lite tomt

Björn G Stenberg ser en ojämn föreställning där han imponeras av ensemblen men tycker att barnet kastats ut med badvattnet.

19 april 2018 08:21

Alla heliga kor och nationalsymboler ska granskas och synas ordentligt i sömmarna över tid. Evert Taube tillhör definitivt dessa och det finns en hel del positivt i det samarbete som Uppsala Stadsteater och Västmanlands Teater gjort. Den danske regissören och teaterförfattaren Nikolaj Cederholm och musikarrangören Kåre Bjerkø har gjort något de kallar teaterkonsert på ett antal av skaldens mest kända låtar.

Här framförs låtarna runt och på en hisnande vild vridscen i mitten. Det vilar en smått magisk, suggestiv och dov stämning runt det hela; rökridåer, innovativa ljussättningar och kreativa kostymer. Skådespelare och musiker rör sig över hela scenområdet och skillnaderna mellan dem utjämnas.

Jag imponeras av ensemblen. Att kända artister som Kayo Shekoni och Niklas Hjulström kan sjunga visste jag förstås, men att Aksel Morisse absolut kunde ha en alternativ karriär var nytt. Han är mycket bra, i likhet med Anna Fahlstedt och Josef Törner. Lägg till det ytterst kompetenta bandet där man lyckats få ihop idel ädla kvinnor.

Evert Taubes sångskatt är väl något de flesta av oss har i ryggmärgen, även om den bleknat med tiden. Frågan är väl hur stor vits det är att försöka ge den nya kläder, kanske fyller den mest och bäst funktion just som tidsmarkör, fulländad i den visformen av honom själv och sonen Sven-Bertil. Det lysande undantaget är Imperiets med Thåström mörkt dramatiska tolkning av "Briggen Bluebird av Hull".

Nikolaj Cederholm har tidigare gjort teaterkonserter av bland andra Gasolin och Beach Boys. Hans nycirkustolkning av The Beatles, "Come Together" gavs i Fyrishov för några år sedan i en lysande uppsättning. Här är jag mer tveksam. Konceptet tillför inte Taube något. Visst är det intressant med att dekonstruera ett nationalmonument och se vad man kan sätta ihop, men ändå.

Det blir dock mest ett omvänt könsperspektiv här och var, Fritiof Andersson blir Frida Andersson, lite queer och ett och annat borttaget n-ord. "Sjuttonde balladen" rappas intensivt och det blir snudd på metal på ett par ställen. Men Evert Taubes texter och melodier vinner inget på uppdateringen. Snarare försvinner det som är bra med dem bland alla förvandlingar. Visst kan en sång som "Kinesiska muren" vara relevant även idag men annars blir det farligt likt Kejsarens nya kläder när en hel kollektion ska omvandlas till senaste mode.

Teaterkonsert

Taube Today

Uppsala Stadsteater

Onsdag, spelas till 13 maj

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Björn G Stenberg