Saknaden finns fortfarande

Björn G Stenberg hör ett antal intressanta plattor i genren, men saknar en jazzfestival i Uppsala. Och inte minst gör sig tomrummet efter pianisten Esbjörn Svensson påmint, så här tio år efteråt.

15 maj 2018 06:00

Den 14 juni är det tio år sedan Esbjörn Svensson tragiskt drunknade. Kort efter hans bortgång släpptes Esbjörn Svenssons trio, e.s.t., postuma mästerverk "Leucocyte". Det är drygt elva år sedan jag såg dem live i Konserthuset i Uppsala i en oförglömlig konsert. Trion stod för en nytändning inom jazzen, en musik som aldrig var förutsägbar, lekfull och allvarlig på samma gång. De sade själva att de var ett popband som spelade jazz.

Trion, där också Dan Berglund (kontrabas) och Magnus Öström (trummor) ingick gjorde flera superba livealbum. Som en tröst och som en hyllning kommer nu också "e.s.t. live in london", inspelat på Barbican Centre 20 maj 2005. Här finns det mesta - förutom det visuella förstås - som man förknippar med trion. Tio låtar som visar bredden och inlevelsen hos dessa djupt saknade musikanter. Lyssna bara på skönheten och vemodet i "Believe, Beleft, Below"!

Gitarristen Johan Lindström kunde man nyligen höra tillsammans med Rebecka Törnkvist på Katalin i en spännande konsert. På albumet "Music for empty halls" är det hans egen musik som står i fokus, där han i spetsen för en namnkunnig septett (med bland andra Per Texas Johansson som också var med på Törnkvistkvällen) framför sin eklektiska musik. Även här liksom hos e.s.t. märks en vilja till att ta jazzen till nutid.

Även kvintetten Milder/Ljungkvist/Landaeus/Augustson/Rundqvist minns en bortgången musiker. På albumet "The music och Anders Garstedt" spelar de musik av trumpetaren Garstedt som avled redan år 2000. Det är en yvigt hållen och frustande spelad jazz där adrenalinet ligger på. Kuriöst finns ingen trumpetare med, om det nu är av respekt.

John Holmström Om Tat Sat - jodå, det är gruppnamnet - står mer stadigt i jazzmyllan på debutalbumet "Vivian", namngett efter en pizza. Fast även här finn sinfluenser från annat håll. Skickligt framfört är det genomgående där Holmströms fina pianospel blommar ut i sällskap med Susanne Risbergs gitarr och Niklas Barnös trumpet.

Liksom med föregående album är det roligt när det dyker upp duktiga musiker som jag inte hört tidigare. Basisten Cassius Lambert är en sådan. På albumet "Symmetri" gör han suggestiv musik tillsammans med ett antal andra också synnerligen habila medskapare. Sättningen varierar mellan tre och tolv medverkande på ett album som sticker ut, inte bara på grund av det okonventionella omslaget. Kan låta åt favoriterna New Tide Orchestras håll på sina ställen.

Det verkar vara något av ett tema denna gång, musiker som gått bort. Ove Johansson är ytterligare en, redan 2015 slutade hans tenorsax att ljuda. Gruppen han hade med pianisten Susanna Lindeborg lever, nu som trio. Med basisten Jimmi Roger Pedersen och slagverkaren David Sundby har hon gjort albumet "Silent Voice". Namnet syftar förstås på just Ove, för det är allt annat än en stillsam samling låtar trion bjuder på. Här finns inte minst mycket humor i allt det expressiva.

Utrikes då? ECM har förstås hela tiden spännande utgåvor på gång. Senast handlar det om pianisten Nik Bärtschs grupp Ronin, och albumet "Awase". Det är sex år sedan gruppen släppte något och de har använt tiden väl. Musiken är ordentligt gränsöverskridande, emellanåt snudd på kontrollerat minimalistisk för att i nästa ögonblick vara fullt på. Sha spelar basklarinett och altsax så precis som det ska vara till Bärtchs piano, och basisten Thomy Jordi och trumslagaren Kaspar Rast är långt mycket mer än "bara" en rytmsektion

Sverige blandas ju ibland ihop utomlands med Schweiz. Det kan ju vara en bra anledning att låna minst ett öra till det schweiziska skivbolaget Intakt Records. Det är inte bara tågen som går i tid och gökuren som låter i det landet. Skivbolaget har en stadig utgivning på ett par tre album i månaden och det genomgående mycket hög klass på det hela. Det handlar om artister från hela världen, i bland mer kända som Alexander von Schlippenbach och Evan Parker.

Musiken är inte minst vågad, det är inte någon mainstream eller ölhävarjazz härifrån. Ta bara de två senaste, som släpps nu i maj: saxofonisten Angelika Niesciers trio med "The Berlin Concerto" där det blir ren uppvisning av vad man göra på tre personer, detsamma gäller gitarristen Dave Gislers trio på "Rabbits on the run", där det emellanåt snuddar vid hårdrocken. Det finns mycket, mycket mer, och den snyggt upplagda hemsidan (intaktrec.ch) bjuder på många smakprov. Naxos distribuerar i Sverige.

Jazz

FEM KAJOR

e.s.t

e.s.t. live in london

(ACT/Naxos)

FYRA KAJOR

Johan Lindström Septett

Music for empty halls

(Moserobie)

Cassius Lambert

Symmetri

(Kaprifol Records)

Mwendo Dawa

Silent Voice

(LJ Records/Naxos)

Nik Bärtsch's Ronin

Awase

(ECM/Naxos)

Dave Gisler

Rabbits on the run

(Intakt Records/Naxos)

TRE KAJOR

Milder/Ljungkvist/Landaeus/Augustson/Rundqvist

The music of Anders Garstedt

(Moserobie)

John Holmström Om Tat Sat

Vivian

(Pacaya Records)

Angelika Niescier Trio

The Berlin Concerto

(Intakt Records/Naxos)

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Björn G Stenberg