Stökigare och mer bångstyriga än någonsin. Uppsalas mest adrenalinstinna band har släppt en fullängdare fylld med förvisso inte så mycket helt nytt material, men som helhetspaket är det lik förbannat en redig tjuvsmäll till rocksmocka som torde få alla som är svältfödda på attitydsprutande rock att skicka nödraketer av lycka.

I stora drag är “Get snuffed” en härlig punkslamrig röra tryfferad med cirkelriffande gitarrer runt den vildsint gläfsande sången och ystra trumspelet. Skillnaden mot senaste albumet, "Everybody's gonna die tonight", som nu har tretton år på nacken, är att man skitat ner soundet betydligt och bökat in sig än mer i garaget. Mer klassisk Union Carbide Productions och "Raw power"-Stooges än The Hives, om man säger så. Fast med gasen alltjämt i botten.

Det ska emellertid sägas att allt inte är klockrent. Ett spår som sludge-drypande “Night train”, som fanns med på ep:n “Trippin’” (2017), agerar förvisso ett mitt i larmet ack så nödvändigt mellanspel med sin tyngd. Men här går yxigheten helt överstyr. I övrigt är albumet fullt av tempostarka garagerockrökare som pendlar mellan 1–3 minuter i speltid. Inte alla omistliga, men man lever hårt på en rent nukleär energinivå – liksom anknutna lokala bandet Haerdsmaelta – och titt som tätt glimrar det till av klass. Utropstecknet är utan tvekan “Turn it up louder”, vars snygga, galet medryckande refräng är något som betydligt mer välfriserade arenarockband skulle mörda för. Något liknande händer i den i övrigt totalspattiga låten “She’s working out for me”, och tankarna går till någon av Caesar Palaces bättre spår.

Men allra mest röjer de i sina egna snår.