– När man ser hur mycket det är som slängs så känns det helt idiotiskt att gå till affären och handla mat. Då kommer det ju att produceras mer mat för att föda mig, fastän det redan finns mat i soporna.

Det säger Andreas Jakobsson, som har samlat livsmedel och andra varor från mataffärers containrar, ibland kallat dumpstring, sedan ett par år tillbaka. Först skrev han ett reportage för tidningen Hunger, och för ett drygt år sedan började han dokumentera sitt dumpstrande för boken ”Svinn­landet”, som nu släppts på Offside förlag och där han visar upp hur lätt det varit för honom att leva gott på upphittad mat. Men också på den skyhöga mängden ätbar mat som slängs.

– Jag arbetade som kultur­journalist och hade inte tänkt skriva om det här först, men sedan läste jag det som skrivits och det mesta var ­likadant. Jag tyckte att någon som var insatt i dumpstrande kunde skriva bättre om det och insåg att det var ju såklart jag.

Artikelbild

Fynd. Resultatet av en räd. Ur boken "Svinnlandet".

Under arbetet med boken har han fortsatt sitt mat­letande samtidigt som han läst rapporter och pratat med de som jobbar i matindustrin, såsom ägaren till butiken han ofta dumpstrar vid, eller potatisproducenten som tvingas kasta de rotsaker som är för små, för stora eller för knöliga.

– Alla har varit väldigt öppna och trevliga. Det är svårt att hitta några skurkar på området, det är ingen som vill kasta saker för att jäklas med naturen. Det är ju vinst som går i soporna.

Enligt Andreas Jakobsson är en del av problemet att det saknas kunskap om matsvinnet, framförallt när det kommer till den statistik över matsvinnet som lägger skulden på fel ställe.

– Statistiken som finns är missvisande eftersom den inte är färdig. Jordbruk och fiske är inte inräknat i Naturvårdsverkets rapport. En sektor som enligt internationella rapporter står för nästan hälften av det totala svinnet. Och av de 771 000 ton sopor som hushållen står för är 65 procent av svinnet nödvändigt, som bananskal eller kaffe­sump. Och det kan vi ju inte äta, säger han och tillägger:

– Med boken vill jag visa hur mycket svinn det är, men också att det inte är som många tror, att den som dumpstrar kanske lever på ruttna tomater, utan att det snarare är ett överflöd av lyxvaror.

Andreas Jakobsson tycker själv att han fått med det allra mesta om det svenska matsvinnet i sin bok.

– Jag fick skriva om en del som blev lite för komplicerat och med för mycket siffror. Det är svårt att skriva enkelt om svåra saker, men det känns som att alla ska kunna läsa den utan problem.

På bokens releasefest förra veckan var menyn självklar.

– Jag bjöd på upphittad mat, bland annat soppa och mackor med buffelmozzarella. De som köpte boken fick en goodiebag med dumpstrade grejer, det blev väldigt lyckat!