– Det är roligt att samarbetet här Knivsta mellan olika instanser och personer fungerar så bra, säger Petra Valman.
Vi träffas hemma hos henne i hemmet bland de fruktdoftande vägarna i Knivsta. På vägen dit ser man hur Knivsta expanderar och förtätas, byggkranarna står nästan lika tätt här som i Uppsala. Kanske ett Musikens Hus dyker upp här också till slut, vem vet.
Förutom Petra, fotografen och jag är också mezzosopranen Marianne Eklöf, som också kommer att medverka i konserten, på plats. Entusiasmen är påtaglig och de två turas om att strö lovord över evenemanget och varandra.
– Det klickade direkt när vi talades vid över telefon i våras om det här. Innan hade vi setts på ett sångseminarium som föreningen Röstforum anordnade, säger Marianne Eklöf.
Petra Valman var initiativtagare även vid premiärevenemanget 2017.
– Det lyckade över all förväntan, inte minst fick vi dit en hel del yngre i publiken. det här gör vi om sade vi direkt.
För hennes del började idén ta form när hon var och såg en operaföreställning på bio i Knivsta, en utsändning från ärevördiga Metropolitan. Det gav mersmak.
– Kan det ge en sådan upplevelse att se och höra musiken på en biograf, hur roligt är det inte i levande form tänkte jag.
Sagt och tänkt. Med god hjälp av Eva Block, Torsten Karlsson och Knivsta Musiksällskap gick man igång. Det blev som sagt en konsert för snart ett år sedan och nu börjar man räkna ned till nästa. Repetitionerna börjar snart och repertoaren är satt. Utifrån det smakprov som UNT bjuds på i det lilla repetitionsrummet står det i alla fall en del Mozart på programmet.
– Men usch, att sjunga när klockan bara är halv elva på förmiddagen, nej, det är inte optimalt, säger Marianne Eklöf ursäktande.
Visst, men även i det lilla hörs potentialen. Båda två är ivriga och kunniga ambassadörer för operamusiken. Marianne Eklöf har en lång erfarenhet som sångerska på första Malmöoperan och sedan Kungliga operan. Hon medverkade också i Igor Stravinskijs opera ”Rucklarens väg” på Uppsala Stadsteater för några år sedan.
– Det är viktigt för operamusiken att den når ut till olika grupper. Den här konserten är ett bra sätt, bland många, säger hon.
Hon betonar också att det här är ett opretentiöst sätt att närma sig musiken, långt från all prestige och stelhet.
– Till och med på Kungliga operans program står det att det inte är någon klädkod.
Tidpunkten är också vald med omsorg.
– Att kunna vila och ha det härligt, efter alla måsten, det är det som gör Trettondagsafton så bra, säger Petra Valman
Fast just vila är inget som paret ska ägna sig speciellt åt. Efter detta tänker man sätta igång med ett nytt operaprojekt. Tanken är att sätta upp ”Mignon”, en fransk opera i tre akter med musik av Ambroise Thomas. Det gäller ”bara” att ordna med finansieringen.
Men så vad är då dessa två entusiastiska operaambassadörers egna favoriter. De ser fundersamma ut, men inte länge.
– Mozart förstås, men vackrast av dem alla är Peter Tjajkovskijs opera ”Eugen Onegin”, säger Petra Valman.
– Wagner är alltid roligt, även om det kräver disciplin och tålamod. Man kan sjunga arslet av sig först och sedan stå tre timmar i kulisserna och vänta på nästa sångutbrott för att gå igång för fullt igen, säger Marianne Eklöf.
Båda är överens om att ska man rekommendera en opera för någon att börja med så är det George Bizets superklassiker ”Carmen”. Så vem vet, kanske kommer det något på just denna konsert.
bjorn.stenberg@unt.se