Nätkulturens mörka sidor

Kulturskribenten Lee Siegels nya bok om internets avigsidor och dess ibland destruktiva anonymitet är en stridbar och tänkvärd skrift, fastslår ­Waldemar Ingdahl.

28 augusti 2008 00:01
År 2006 skrev kulturskribenten Lee Siegel för tidskriften The New Republic. Hans artiklar lades upp på tidskriftens hemsida, med en kommentarsfunktion för läsarna. Siegel tog mycket illa vid sig av de hätska kommentarer som anonyma läsare skrev till hans artiklar. Han kände sig kränkt, skaffade sig en egen pseudonym, och under signaturen försvarade han sig ursinnigt. Det avslöjades att han stod bakom pseudonymen, och blev avstängd från tidskriften.
Tiden efter avstängningen har Siegel ägnat åt att försöka förstå vad det var som lockade fram de värsta sidorna hos honom och hans läsare. Resultatet är den i år utkomna boken Against the Machine, som startat en debatt i USA om internets växande påverkan på kulturen och samhällslivet. En debatt som aktualiserats i Sverige efter bloggarnas stora inflytande på sommarens turer kring FRA-lagen.

Siegel konstaterar att internet på kort tid har fört med sig mycket gott, men även avigsidor har uppstått. Förhoppningarna kring att den nya tekniken skall kunna öka tillgängligheten till debatt och kultur, bredda demokratin och öppna upp nya kommersiella kanaler har varit så högt ställda att de har kommit att ursäkta problem­ och avfärda kritisk granskning som bakåtsträvande.
Poängen med nätet var att fler skulle kunna få komma till tals, och kreativiteten skulle släppas fri. Siegel varnar dock för en större likformighet, för en växande ytlighet och att användarna själva standardiseras av nätet. Anledningen heter strävan efter popularitet, att få många träffar på sin hemsida, för det är svårt att finna kvalitativa bedömningsgrunder på nätet.
Nätet har gett många fler chansen att själva skapa, men inte alltid höjt kvaliteten. Nätkulturen handlar ofta om att finna en grupp och anpassa sig till dess stil och ideal. Populärkulturen brukade ge folk vad de gillade, nätkulturen lockar folk att göra det som alla andra gillar inom nischgruppen.
Anonymiteten gör att många inte förstår allvaret i vad de skriver då det sker i datorskärmens skydd och inte ser offren för deras hot, angrepp och spydigheter. Det leder till att offren känner sig maktlösa och slår tillbaka mot sin osynliga plågoandar. Kombinationen av popularitetsjakt med anonymitet, leder till ett hätskt klimat där eftertänksamhet och vänlighet inte kommer fram.

Nätkulturen hotar bildningen om vi bara nöjer oss med informationsfragment utan sammanhang. Kunskap förblir tillfällig, vi kastar ifrån oss den så fort det gjort sitt. Skolan har en viktig roll i att lära ut att IT är ett medel för att styra upp lärandet, inte en ersättning för det.
Medierna påverkas av nät­kulturen. I USA har de mest populära bloggarna lika många besökare som de stora tidningarnas digitala debatt- och ledarsidor. En del tidningar innehåller inte längre bokrecensioner, då de inte kan mäta sig med de mest populära boksajterna.

Journalistik, redaktörskap, analys­ och källgranskning blir för dyrt och intresserar inte läsare som är vana vid bloggo­sfärens snabbhet och bekräftelse av den egna världsbilden. Därför tar många medier efter nätets person­liga tilltal och häftiga konflikter. Siegel varnar för att samhället och kulturen skadas av att vi inte tar del av nyheter som är impopulära och saknar gemensamma referens­ramar.
Konsten påverkas också till "missbruk av första person ­singular" som Siegel kallar det, och förstärker trenden till en självfixerad litteratur. Önskan att bli populär styr över många aspirerande tonsättare och bildkonstnärer till att göra pastischer på redan populära verk eller lätta banaliteter.
Boken är välformulerad, stridbar och tänkvärd. Siegel har en underhållande vass penna, men tyvärr blir han för syrlig i sin ­kritik. Det öppnar för kritiken att Siegel bara försöker förhindra att den äldre sortens kulturelit han själv tillhör nu tappar i inflytande.
Det kanske inte är fullt så ­enkelt. Siegel har en poäng i att debatten kring de nya mediernas framväxt inte har varit tillräckligt omfattande. De nya mediernas fördelar och nackdelar måste också granskas och debatteras, precis som skedde med radion och televisionen.
Internet har ett mått av självkorrigering. Den är inte alltid tydlig, men just Siegels bråk hos The New Republic visar att den finns. Det var inte hans giftiga svar på förolämpningar och osaklig kritik­ som väckte läsarnas ilska, utan att han bröt mot nätetiketten genom att använda en falsk identitet för att framföra dem. Det bör kulturdebatten ta vara på, för att förhindra ytterlig­heterna av elitkultur eller medioker­ amatör­kultur.
En ny bok
Lee Siegel
Against the Machine. Being Human in the Age of the Electronic Mob
(Spiegel & Grau)
Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Waldemar Ingdahl