Boken "Intrigo" företer bevis.
Där samsas den nyskrivna kortromanen "Tom" med fyra höjdare ur Nessers tidigare produktion, nämligen kortromanerna "Rein", "Kära Agnes" och "Ormblomman från Samaria" samt novellen "All information i fallet".
Daniel Alfredson ska utifrån boken regissera bland andra Ben Kingsley och Tuva Novotny i filmtrilogin Intrigo.
Texten Tom står först. Där återanvänder Nesser material från de övriga texterna: En neurotisk, beräknande kvinna, beredd att gå över lik för att få behålla sitt hus.
Ett försvunnet tonårsbarn vars vålnad hör av sig efter årtionden.
En skugglik äldre make, som med brutal handlingskraft vrider händelserna åt det håll han bestämmer.
Nesser förmår skildra rädslan som plötsligt slår upp i en tilltänkt förövare.
Hans personer må agera iskallt, men illamående och kräkningar visar deras svaghet.
Han låter svalnad kärlek och otrohet bli demoniska drivkrafter. Han ser vart insikten om förfelade liv eller driften att alltid söka sitt kan leda. Dessutom skildrar han tonåringar som ingen annan. Allt detta illustreras i Intrigo.
Språkkonstnären Nesser låter sina gestalter ”göra varandra om intet” med tankar och ord.
Så sker i bokens mest mångbottnade text, Rein. Han låter också personerna uttala sitt förakt för språket, detta trubbiga redskap, som aldrig får kläm på verkligheten.
Intressant är att se hur hans eget språk i den nyskrivna texten "Tom" inte förmår nå upp till den strama briljans som kännetecknar de tidigare texterna, inte minst "Rein", kortromanen med tre parallella handlingar. Huvudspåret gäller författaren Rein, som i sin sista roman, ett triangeldrama, lägger in en kod som utpekar hans hustru och hennes älskare som hans mördare. Sen försvinner han. Skitjobbet att sätta fast de påstådda mördarna överlämnar han åt sin översättare, övertygad om att denne ska tyda koden.
Spår två handlar om översättaren, bokens jag. Denne vägrar släppa sin hustru som han sett som en skadad fågel, och vars beskyddare han trott sig vara, medan hon känt livsmeningen rinna bort.
Bestialiskt skickar han henne i döden. Tre år senare hör han hennes hostning i en liveinspelning av en Beethovenkonsert och börjar jaga henne.
Spår tre leder till ett möte mellan Rein och översättaren och man inser hur pladask man fallit för rena illusionsnummer.
Gud, vad bra han är, Nesser!
Född 1950, växte han upp i Kumla och jobbade sedan många år som högstadielärare i Uppsala, innan han började författa på heltid. Nu bor han på Gotland.
För sin första kriminalroman, Det grovmaskiga nätet, fick han Svenska deckarakademiens debutantpris 1993. Då hade han redan kommit ut med en kärleksroman. Vid det här laget har hans böcker sålts i 20 miljoner exemplar på 24 språk.
I "Ormblomman från Samaria", en av texterna i "Intrigo", driver han med sig själv och romanen "Flugan och evigheten" från 1999, en av hans böcker som fick en hel del ris.
Ormblomman handlar om två studentkamrater som möts efter trettio år.
Den ene vill ha hjälp med en bok han skrivit. Det är "Flugan och evigheten". Den får väl godkänt av kamraten. En gång älskade denne med Ormblomman innan hon spårlöst försvann natten efter studentfesten.
Hon var oskuldsfull dotter till en präst i en fanatisk sekt och klassens mest åtrådda flicka. Natt och slump kastade de där två ungdomarna i famnen på varandra. Först nu får mannen insyn i sin fatala roll i det som sedan skedde.
Slump mot planerad handling, så ser det ut hos Nesser. Och kärlek mot etik. Om de två sistnämna säger han att de är lika omaka som en schackspelare ställd mot en sumobrottare.
"Kära Agnes" innehåller en brevväxling där tvåbarnsmamman Henny ber sin barndomsvän Agnes om hjälp med ett mord.
Hon vill se sin otrogne man död. I prosaavsnitt mellan breven beskrivs Agnes och Hennys barndoms- och ungdomstid.
Vilken strålande litteratur. Fjärilslätt och ändå stramt skildras rivalitet och morbiditet. Som alltid hos Nesser har man ingen aning om vartåt det bär trots hans glasklara logik.
Den korta slutnovellen rymmer djupaste tragik. En överambitiös ung lärare strävar med att ge en död elev rättvisa betyg. Också han drabbas av en krossande insikt.
I varje text ger Nesser långt mer än spänning.
Han speglar livet, som han kallar en ”usel teaterpjäs. Inga linjer. Ingen sensmoral. En full hora i för stora pums.”
Men å, så pulserande.