Gustav II Adolfs märkvärdiga skåp

Konstskåpet är det märkligaste föremålet i Museum Gustavianum, och jag tror att få säger emot mig. Skåpet tillverkades 1625-31 under ledning av den augsburgske köpmannen och diplomaten Philipp Hainhofer och är med sina hundratals färgstrålande bilder i olika material och tekniker en av senrenässansens intressantaste möbler.

Hainhofer hade inte lyckats sälja skåpet då svenskarna under Gustav II Adolf våren 1632 tågade in i Augsburg, men nu yppade sig ett oväntat tillfälle. Stadens katolska rådsherrar avsattes och ersattes med lutheraner (som var i stor majoritet bland invånarna) - en av dem var Hainhofer. Hans rådskolleger köpte skåpet för att med en magnifik gåva kunna välkomna sin ”befriare” från den stränga katolska regimen.

Hainhofer hade låtit göra flera konstskåp. Det första var Pommerska konstskåpet från 1610-17, ett beställningsuppdrag från hertig Philipp II av Pommern. Det var länge en av märkvärdigheterna på konsthantverksmuseet i Berlin, men den ebenholtsfanerade möbelstommen gick förlorad under bombningarna 1945. Den rika silverdekoren och det specialtillverkade innehållet hade dock förts i säkerhet och kan ses på Kunstgewerbemuseum vid Kulturforum.

Pommerska konstskåpet har nu ägnats ett praktverk av Barbara Mundt, pensionerad chef för Kunstgewerbemuseum: ”Der Pommersche Kunstschrank des Augsburger Unternehmers Philipp Hainhofer für den gelehrten Herzog Philipp II. von Pommern” (Hirmer Verlag, München 2009). Boken är mönstergill i sin utförliga och noggranna presentation av skåpets beställare, av dess ”inventor”, Hainhofer, och av de hantverkare som bidrog till dess tillkomst, liksom förstås av själva möbeln, dess utsmyckning och innehåll. Detta består av sällskapsspel och praktiskt användbara ting, som tillsammans med bildprogrammet utgör en provkarta på mänskliga verksamhetsområden och på konstens och kulturens herravälde över naturen. Äldre forskning har velat tillskriva dessa hundratals föremål en symbolisk funktion, men Mundt visar att de alla var praktiskt användbara och säkert också kommit till användning. Jämför det ”toalettbord” i Gustav II Adolfs konstskåp, vars vattenskador visar att det verkligen brukats.

Mundt tar som jämförelse upp andra bevarade Hainhoferskåp, varav de märkligaste är Stipo tedesco i Palazzo Pitti i Florens och Gustav II Adolfs konstskåp. Pommerska skåpet skiljer sig i flera avseenden från Uppsalaskåpet. Det gjordes på beställning, och hertig Philipp genomdrev egna önskemål beträffande dekoren. Hans vapen och emblem knyter det till honom personligen, och konster och vetenskaper hyllas med reliefer av de fria konsterna och muserna och en krönande silvergrupp med Athena och Pegasus. Detta humanistiska bildprogram har sin motsvarighet på Uppsalaskåpet, men där utgör också den kristna ikonografin ett centralt tema.

Gustav II Adolfs konstskåp utgör också en vidareutveckling genom att bildprogram och samlingar formats till ett mikrokosmos, en värld i miniatyr. Här finns naturalier och artefakter som representerar alla då kända världsdelar, alla epoker, alla material och tekniker, alla konster och hantverk, men med inriktning på det sällsynta, dyrbara, överraskande, virtuosa. Jämförelsen med Pommerska skåpet visar på dess egenart och klargör att det utgör höjdpunkten i en lång tradition av augsburgska kabinettsskåp som kulminerade med Philipp Hainhofers konstskåp.