Platsen är Jakobstad i Svenska Österbotten i Finland. På ett café sitter berättaren, bokens jag, och en skrivlärare som kommenterar berättelsen fortgång och utveckling. Berättelsen handlar om kompositören Alf Holm, en fiktiv person, och tar sin början i 1960-talet och skolåldern för att med stilla fart söka sig fram till 80-talet. Varför blev Alf världsberömd musiker? Vem var han? Vilka och vad formade honom?

Berättaren var skolkamrat med Alf. Sökte sig till honom i en beundran gränsande till kärlek, men vågade aldrig riktigt komma nära. Spionerade och smög, men gav sig aldrig till känna. Alf själv var blyg, tillbakadragen, men ett med sin musik.

”Där musiken började” är Uppsalaförfattaren Lars Sunds andra fristående del i Jakobstadstrilogi, där berättelsen kretsar kring en kompositör och tillika bygdens son. Berättarens hemliga, lite skamfyllda beundran och Alfs egen blyghet skapar navet i berättelsen. Berättaren vågar aldrig riktigt närma sig sin egen huvudperson och Alf gömmer sig bakom stadens innevånare, sin familj och nära relationer. Resultatet blir en fantastisk berättelse om kompositören, men också om hans familj och stadens invånare. Inte minst systrarna Schalin spelar en avgörande roll i Alfs liv.

Allt och alla blir omsorgsfullt presenterade. Ett epos om en stad i Finlands brytningstid. Den vuxna och äldre generationen är fortfarande präglad av kriget. Den yngre söker sin identitet i det nya och den annorlunda musiken; Beatles, Rolling Stones, Frank Zappa och Pink Floyd. Berättelsen framförs med långsamhet och detaljrikedom. Tempot dras ned. Detta är vällagad slow food för en läsare. Inget lämnas åt slumpen. Men inget blir heller oväsentligt och ointressant.

Romanen är fylld av små pusselbitar som först vänds rätt, för att sedan fogas samman till Alfs biografi. Språket hos berättaren är lite ålderdomligt och högtidligt och ger klang åt den noggranna uppbyggnaden. Runt allt detta smyger en vålnad från det förgångna, Odin Sikström, som blir en länk mellan kompositör och stad.

Jag kan ana att Lars Sund själv lånat drag till både berättaren och dess huvudperson. Jakobstad är hans egen barndomsstad. Det kännetecknande hos Lars Sund är hans kärlek till sina gestalter. Utan moraliska pekpinnar berättar han om deras storhet och deras tillkortakommanden. ”Där musiken började" är en solid byggd roman. Underhållande med en ton av både humor och melankoli. Sådana hittar jag sällan.