Det lilla är det stora

Johanna Åberg läser "Brända skuggor" och fascineras över hur Kamila Shamsie tecknar enskilda människors vilja i de stora skeendena.

3 oktober 2014 09:24

Sex decennier, sex länder, flera krig och världskonflikter. Pakistansk-brittiska författaren Kamila Shamsies roman ”Brända skuggor”, den första av henne som finns översatt till svenska, har ett anslag som utan att överdriva kan kallas storslaget. Prologen börjar i nutid i en cell, med ett underliggande hot om tortyr, och det första kapitlet inleds i Nagasaki 1945.

Sedan rullas ett nystan ut över närmare 500 sidor och ena trådänden börjar i Japan, bara en kort stund före atombomben. Hur berättelsen om översättaren Hiroko och hennes älskade, den tyske invandraren Konrad, över huvud taget ska kunna sluta i fängelset i Guantánamo är länge höljt i dunkel. I stället är allt ett förrädiskt lugn, åtminstone språkligt. Kamila Shamsie tillåter sig långsamma observationer kring azaleor och potatis och högst vardagliga funderingar om kärlek, på ett sätt som känns ganska olikt många romaner som följer en familj (eller i det här fallet två) över flera decennier.

Men så är det här inte heller någon vanlig släktkrönika, utan en roman om helt andra saker som bara "råkar" behandla två familjers sammanflätade öden genom historien. Det är en kärleksroman som tar avstamp i katastrofen som brutalt skiljer de älskande åt, en roman om konflikter som inte handlar om soldater som går ut i krig, en roman om klasskillnader där ondska och godhet inte sitter i klasstillhörigheten.

Det är också en roman med fantastiska karaktärsskildringar och en hel del humor. Huvudpersonen Hiroko Tanaka och hennes väninna Elisabeth/Ilse är båda personer man inte vill skiljas från, oupphörligen fascinerande och med en styrka och gnista att avundas.

Också platserna skildras med en särskild precision, så att man lätt känner dofterna och hör ljuden – trots att den blanka sidan mellan två kapitel kan vara en ganska brysk förflyttning från Delhi till New York eller Karachi eller Nagasaki. Flyttar som ofta orsakats, direkt eller indirekt, av krig eller uppblossande konflikter. Och att till exempel läsa om andra världskriget ur britters, indiers och blivande pakistaniers perspektiv i Delhi ger en fördjupad bild för en svensk läsare som är van vid ett väldigt europeiskt perspektiv på just den tidsperioden. Shamsies sätt att teckna nationell och kulturell tillhörighet är också uppfriskande. Personerna i romanen flyttar inte bara geografiskt, utan också själsligt, mellan olika platser. Ingen behöver vara bara det ena eller det andra, utan tillåts vara både och.

Trots att flera världskonflikter pågår i Brända skuggor, så handlar den alltså väldigt lite om själva krigsmaskineriet eller om de stora krafter som styr världspolitiken. Den enskilda viljan hos människor som bara råkar vara mitt i konflikterna är däremot tydligt tecknad, de väljer sina reaktioner och sina handlingar. Samtidigt spelar också slumpen in. Hur lätt är det inte att halka med i ett stort skeende bara för att man råkar vara där man är? Eller den person man är? En berättelse som slutar på Guantanamo kan mycket väl börja i Nagasaki. Inte bara världspolitiskt. Människans liv kränger hit och dit, ibland med vilje - men ibland också av bara farten.

Litteratur

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Johanna Åberg