Sami Sirviö fotograferad pÄ Kalmar nation för fanzinet Fozzie. För bilden pÄ Martin Roos (till höger) vann Sara Reis andra pris i Rockfotos tÀvling pÄ Hultsfredsfestivalen, nÄgot som ocksÄ omnÀmndes i en notis i UNT. I förgrunden pÄ högra bilden syns Jocke Berg.
Artikeln publicerades först 1 juli 2019
Den 13 mars 2016 slÀppte Kent en musikvideo med ett budskap som vÀckte uppstÄndelse i hela Sverige. De skulle slÀppa ett album, Äka pÄ turné och sedan lÀgga av. Det som följde blev ett riktigt Kent-Är. Enligt United Stage sÄldes runt 290 000 biljetter till avskedsturnén och hyllningarna frÄn fans och kritiker tog aldrig slut.
LĂS MER: Broder Daniels kaotiska start i Uppsala
I början av 1995, dÀremot, var det inte lika mÄnga som kÀnde till Kent. De hade fÄtt skivkontrakt och debutalbumet var precis fÀrdiginspelat, men Ànnu fanns inga lÄtar slÀppta. Kalmar nation bokade popbandet frÄn Eskilstuna för en konsert 21 januari.
â NĂ€r de kom hade de en reporter frĂ„n musikmagasinet Slitz med sig, som höll pĂ„ med ett reportage om dem. SĂ„ snacket hade börjat gĂ„, berĂ€ttar Anders Zaine, som var en av Kalmar nations bandbokare. Han hade sett Kent i ett öltĂ€lt pĂ„ Hultsfredsfestivalen sommaren före och bokat dem via gemensamma kĂ€nningar i Eskilstunabandet Superswirls.
Han minns konserten som lyckad.
Det gör ocksĂ„ Sara Reis, dĂ„ student i Uppsala. Hon hade nyligen startat ett eget fanzine, Fozzie, som snart skulle komma ut med sitt andra nummer â och dĂ€r skulle Kent vara med.
â Jag visste inte sĂ„ mycket om dem. Det var nog Anders Zaine som sagt till mig att "det hĂ€r Ă€r asbra". Jag hade inte bokat nĂ„gon intervju i förvĂ€g och jag minns inte exakt, men jag antar att jag bara gick fram och frĂ„gade, berĂ€ttar Sara Reis.
Gitarristen Sami Sirviö tackade hursomhelst ja till intervjun, som hölls en bit upp i Kalmar nations trapphus. DÀr var det tyst och lugnt, sÄnÀr som pÄ nÄgra par som letade efter en avskild plats att hÄngla pÄ. Ja, och sÄnÀr som pÄ Saras kompis, som följde med.
â Han var ganska full. Jag minns att han satt och sjöng lĂ„ten "Kent" av bandet Salad och var störig medan jag intervjuade.
Sami Sirviö minns hon som glad och trevlig, pepp efter spelningen.
â Jag var ocksĂ„ lite osĂ€ker pĂ„ om han flörtade med mig. Jag avslutade intervjun med att frĂ„ga "vilken frĂ„ga skulle du helst vilja svara pĂ„" â jag brukade alltid frĂ„ga det. Och dĂ„ svarade han "ska vi gĂ„ hem till mig eller dig?". Jag vet inte om han bara skĂ€mtade, och det blev hursomhelst inte sĂ„.
En som ocksĂ„ pratade med Kent den kvĂ€llen â fast pĂ„ ett annat sĂ€tt â var Patrik Stenberg. Han stod i publiken, klĂ€dd i en vit jeansjacka och höll en öl i handen. Det senare gjorde att han knĂ€ppte med fingrarna i stĂ€llet för att applĂ„dera, vilket han sjĂ€lv tror kan ha provocerat sĂ„ngaren Jocke Berg. Hursomhelst pekade Berg ut Patrik frĂ„n scenen och hĂ„nade honom för den vita jackan.
â Jag blev paff men ocksĂ„ lite stolt över att bli utpekad, minns Patrik Stenberg.
En kort tid efter spelningen pÄ Kalmar nation slÀpptes singeln "NÀr det blÄser pÄ mÄnen" och i mars kom debutalbumet "Kent". Genombrottet var ett faktum.
DĂ€r kunde bandets historia med Kalmar nation ha slutat â men det gjorde den inte. Den 13 maj 1995 skulle nationen ha en musikfestival och drabbades av ett bandavhopp. PĂ„ vinst och förlust ringde Anders Zaine till Kents gitarrist Martin Roos, vars telefonnummer han sparat. Roos berĂ€ttade att bandet numera enbart bokades via ett stort bokningsbolag.
â Men han sade att de kunde komma Ă€ndĂ„, om vi inte berĂ€ttade för bokningsbolaget, sĂ„ vi gjorde knappt nĂ„gon reklam, berĂ€ttar Anders Zaine.
Den 13 maj stod de alltsĂ„ pĂ„ Kalmar nations scen igen. Ryktet hade spridits och det var mycket folk och trĂ„ngt. En liten föraning, kanske, till hur det skulle bli senare i karriĂ€ren, dĂ„ de spelade pĂ„ betydligt större scener â och dĂ„ de dessutom hade tvĂ€rvĂ€nt i frĂ„gan om vita jeansjackor. Ă r 2003 hörsammade över 30 000 personer Kents önskemĂ„l om att komma till Stockholms stadion klĂ€dda i vitt â en konsert som kallas "den vita konserten" och som kom att bli Kents mest omtalade spelning.