Logga in
Logga ut

Rikard Jennische, Olle Nilsson och Jakob Jennische utgör bandet Dimma vars namn är det enda som skymmer det bjärta solljuset.

"Kan kännas skumt att bo kvar"

Uppsala i musiken är mer än bara studenter och sol. Av nostalgin ser vi heller inga spår i Uppsalabandet Dimmas låt "Uppsalalala."

Dimma bildades 1999 och består av bröderna Rikard och Jakob Jennische samt Olle Nilsson. 2016 släppte de en vinyl tillägnad Uppsala med namnet "Dimma över Ekeby". Även om två tredjedelar av bandet inte bor kvar i staden ses de med jämna mellanrum för att repa i källarlokalen i Ekeby. Men Rickard Jennische har stannat, precis som han sjunger: "I Uppsalalala, där blir jag kvar."

– Ja, det är en stad som är lätt att bo kvar i, även om det är någonting som känns lite skumt med det, säger han.

Han berättar om hur kompisar som återvänder hem över jul kan bli väldigt upprörda över att ett nytt kvarter har byggts. Det får honom att tänka på hur motviljan mot förändring kanske tydligast kommer till uttryck hos de som har lämnat staden. Själv sjunger han om sitt "förakt för nostalgi".

– Jag kan bli rätt trött på motviljan mot förnyelse, ta bara Åhlénshuset. Först var det en massa gnäll om hur ful byggnaden var, och sen när den skulle rivas så undrar folk upprört vad det är frågan om.

Vad tycker du om Segerstedthuset?

– Det är helt okej. Jag brukar försöka hålla mig positiv och vänta med att klaga tills att något är färdigt. I grunden är det bra med förändring, det hade varit hemskt att bo i en stad som känns död.

Ändå är det en mindre smickrande bild som träder fram mellan låtens tunga riff: "Jag ser två torn som tronar, över forntida brott/ En ås, en å med broar, och ett missfärgat slott." Under tidigt 1950-tal målades slottet i en "köttröd" färg på grovkornig puts. Den förändring som inleddes 2001 återställde slottets ursprungliga, rosa färg – troligtvis en av de mer uppskattade förändringarna i Uppsalas stadsbild.

I "Uppsalalala" beskrivs staden som delad i två: "Jag rör mig bland oaser/I en tudelad stad".

– Ja, det är verkligen det. Den bild som visas utåt är den akademiska delen, man glömmer lätt bort att det också finns andra människor i staden. Det är också en arbetarstad med industrier. Men när man marknadsför staden är det lätt att ta fasta på det som redan är känt och förstärka den bilden.

Men även om Rikard Jennisches känslor för Uppsala är dubbla blir det tydligt att han ser positivt på sin hemstad.

Vad gör du om någon utomstående dissar Uppsala?

– Då går jag i försvar direkt!

Den som längtar efter mer Uppsalamusik från Dimma kan glädja sig. Under våren släpper bandet ett nytt album, och redan i januari kommer den nya singeln S:t Johannesgatan som handlar om när man går hem på natten, på nämnda gata.