Uppsalas fristadsförfattare Sedigheh Vasmaghi kämpar bland annat för kvinnors rättigheter. Hon vänder sig särskilt mot stening av otrogna, vilket främst har utövats mot kvinnor. Med de kunskaper som hon har i de islamiska shari’alagarna och deras utveckling genom tiderna väger hennes argument tunga.
I en artikel som undersöker just denna fråga kommer hon fram till att rapporterna om stening som straff inom islam är ytterst bristfälliga och att traditionen i grunden är hänförd till enstaka rapporter. Efter att ha gått igenom Koranen och traditionen i denna fråga, bjuder hon på följande argumentationskedja:
Stening förekommer inte i Koranen som straff för otrohet eller något annat brott.
Islam värderar och respekterar människolivet mer än allt annat.
Väsentliga bud kan inte bevisas med enskilda rapporter.
Skyddet av människans liv och blod är bland det mest väsentliga som finns.
De rapporter som finns om stening är enskilda sådana och deras innebörd är omstridda.
De islamiska skriftlärda
har inte till fullo accepterat existensen av en koranvers om stening ...
Hon sammanfattar artikeln så här:
”Vår avsikt med att bestrida stening är inte att acceptera otillbörliga gärningar och prostitution utan att göra gällande att sättet att bestraffa brott måste vara anpassad till olika tidsepoker och samhällen. Bestraffningsmetoder har under årens lopp förändrats och det är inte passande att i dag använda sig av den forna världens förlegade metoder.”
Vasmaghi utmärker sig genom sitt självständiga tänkande inom ramen för sin muslimska tro. Sprängkraften i hennes kritik av de förstenade tolkningsmetoderna av Koranen och traditionen är inte att underskatta. Att vägra bereda henne en fristad i Uppsala skulle vara liktydigt med att tvinga henne och liknande kritiska röster att fortsätta leva under förtryck och småningom bli undanröjda. Ironiskt nog hamnar den sortens islamofober i samma läger som de fundamentalistiska förtryckarna!
Vasmaghi använder även poesin i sin kamp för sociala rättigheter och i sitt stöd för den gröna rörelsen. Här följer översättningen av en av hennes dikter i något förkortad form:
Frihetens gröna våg
Hör min gröna tystnad innan det är för sent
Tiden är inne, gör något innan det är för sent
Hur länge till ska du vela och vänta förgäves
Låt klockans visare visa vägen innan det är för sent
Jag kvävs av all den hemska gråt som stryper min hals
Svara med sanning, nog med lögn innan det är för sent
Frukta den gröna arméns tulpanbeväpnade skaror
Det är bäst du försvinner själv innan det är för sent
Sluta visa tänder och klor, än säger jag dig fredligt:
Stoppa våldet, ge tillbaka min röst innan det är för sent.
Vasmaghi valdes i Teherans första kommunfullmäktige 1999–2003. När reformrörelsen startade anslöt hon sig och var en av reformpresidenten Khatamis bundsförvanter. Efter Ahmadinejads omstridda val till president 2009 kom det till stora demonstrationer. Huvudparollen i den så kallade gröna rörelsen var ”Ge tillbaka min röst”, vilket syftade till att valet inte hade gått rätt till och att ett stort antal röster uppenbarligen hade förfalskats. Under de demonstrationer och aktioner som följde var det många som arresterades, försvann eller dödades. I Vasmaghis kontorslokaler upprättades då en kommitté för att följa upp de arresterades och dödades öden och hjälpa dem och deras familjer.
Därefter har Vasmaghi levt under ständiga hot. Slutligen antog hon en gästprofessur i Tyskland och hann i sista stund fly undan en arresteringsorder som hade utfärdats mot henne. Där sökte hon fristad hos Icorn, det internationella nätverket av fristadsorter, och fick komma till Uppsala.