"Jag vill visa på skönheten i Leches hus"

Sala backe blev Gunnar Leches sista stora skapelse. Nu har fotografen Anders Allard dokumenterat Lechehusen på Skomakargatan i Sala backe i en utställning som omfattar 30 bilder.

26 februari 2018 06:00

Gunnar Leche (1891–1954) var stadsarkitekt i Uppsala mellan 1920 och 1954. Under mer än 30 år satte han sin prägel på staden bland annat genom utformningen av hela bostadsområden och stadsdelar som Sala backe, Tuna backar och Kungsgärdet.

– Jag har bott länge i Sala backe och har vandrat runt en hel del i min stadsdel och övriga stan med min kamera, berättar Anders Allard, som i fjol ställde ut bilder på fönster och fasader på kända och mindre kända hus och byggnader i Uppsala.

Under det senaste året har han riktat kameran mot Gunnar Leches hus på östra sidan av Skomakargatan i Sala backe. Från mars i fjol och fram till januari i år har han tagit ett stort antal bilder där alla årstider finns representerade. Han valde ut 30 av bilderna som nu utgör utställningen "Lechehusen på Skomakargatan" och visas på närbelägna Bageri Brantingstorg 26 februari – 5 maj.

– Jag vill visa på skönheten i arkitekturen genom översiktsbilder på hela hus, fasader och detaljbilder, säger Anders Allard.

Han uppskattar också den luft och de öppna gröna ytor som Leche fick in i bostadsplaneringen. Modeordet förtätning var ännu inte uppfunnet.

– Det är väldigt genomtänkt alltihop. Exempelvis utformade han många av portarna till trapphusen olika för att de mindre barnen enklare skulle hitta hem.

Den detaljen är typisk för Leche, enligt Carl Erik Bergold, arkitekturhistoriker och ledamot av styrelsen för Föreningen Vårda Uppsala. Han kan sin Gunnar Leche ut och innan.

– Leche brukade prata om praktisk trevnad i arkitekturen. Det här med portarna gjorde han för att barnen skulle slippa ha adresslappar på sig men också för att få en variation i utformningen av husen, säger han.

Hela det område där husen på Skomakargatan ingår består av 700 lägenheter som byggdes 1950–53 med Anders Diös som byggmästare. Projektet var därmed ett av de största i landet på sin tid.

– Mottot var hus i park. Det var ett sätt att komma bort från den traditionella gatuplaneringen. Kvarteren är organiskt utformade med husen utplacerade lite förskjutet eller saxat. Målet var att ge varje lägenhet bästa möjliga utsikt och maximalt med ljus, säger Carl Erik Bergold.

Husen på östra sidan bildar tre gårdar: Norrgården, Sörgården och Mellangården. På västra sidan finns Västergården. Det är namn som för tankarna till Astrid Lindgrens böcker om barnen i Bullerbyn.

– Namngivningen skedde 1953 och då hade Astrid Lindgrens böcker om Bullerbybarnen börjat komma ut plus att många av lägenheterna byggdes för barnfamiljer. Så det är troligt att det finns en sådan koppling även om namnen också överensstämmer med de väderstreck som husen står i, säger Carl Erik Bergold.

Han framhåller också den innovativa planeringen och variationen av husen. Här finns allt från enrummare med kokvrå till femrumslägenheter. Dessutom är väggarna av tegel och inte av betong, vilket gör att det går ganska smärtfritt att exempelvis skapa en större lägenhet av två mindre.

Carl Erik Bergold anser att Leches Sala backe saknar motstycke i Sverige och att Uppsalas stadsarkitekt inte uppskattats efter förtjänst.

– Efter sin död 1954 föll han i glömska. Hans stil sågs av modernisterna som både för grov och för dekorativ, det är först nu på senare år som hans namn har börjat att återupprättas.

Att området fortfarande är uppskattat har Anders Allard fått bevis för under sitt fotograferande. Många som bor i husen har kommit fram och berättat att de verkligen trivs i hyreslägenheterna som förvaltas av kommunala Uppsalahem.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Göran Sterner