Uppsalaartisterna Claes Janson och Anna-Karin "Ako" Nytell Oldeberg är i likhet med Jack Vreeswijk rutinerade Cornelistolkare. Man behöver aldrig vara orolig för att det ska ske några magplask.
De tre tar sig an Mäster Cees sånger med skilda temperament och lite olika infallsvinklar. Claes Janson inleder med lågmälda och återhållsamma versioner av "Somliga går med trasiga skor" och "En visa om ett rosenblad". Pianisten Leo Lindberg (son till Cornelis mångårige basist Owe Gustavsson) kompar. Duons jazziga spel och sång funkar, men det blir knappast någon rivstart på konserten.
Tempot höjs något när Ako och hennes vapendragare GrosseGrotherus och Bobbo Andersson levererar "Balladen om ett munspel" och "Felicia adjö". Det blir i ärlighetens namn ganska ljumma tolkningar i mittfåran. Kompetent men utan riktig sälta.
Riktig fart tar konsertkvällen inte förrän Jack Vreeswijk och hans skickliga gitarrist Love Tholin intar Parksnäckans scen. Jack har publiken i sin hand redan från början. Dels på grund av att han är en stor estradör som kan dra anekdoter före varje låt utan att det känns tjatigt. Dels för att han förstås har en alldeles speciell relation till kvällens frånvarande huvudperson. Musikaliskt har han också det som krävs.
På torsdagskvällen är han på ett alldeles strålande humör och visar att han är bra mycket vassare live än på skiva. Det är på scenen han kommer till sin fulla rätt, och höjdpunkterna blir många. "Jag och Bosse Lidén", "Vaggvisa", "Hopplös blues och "Mördar-Anders" är sånger som han framför på sitt alldeles eget sätt, en bra bit från pappa Cornelis originalversioner.
Efter pausen gör Claes Janson och Leo Lindberg bland annat "Ångbåtsblues", ett av Jansons paradnummer i vanliga fall. Men med bara pianokomp låter det lite tunt, här saknar man en orkester. Ako gör en mycket stark version av "Telegram från en bombad by", helt klart hennes mest lyckade nummer för kvällen. GrosseGrotherus på bas och Bobbo Andersson på gitarr tar ut svängarna samtidigt som sjukhushelikoptern går in för landning vid närbelägna Akademiska sjukhuset. Det ljudet stör dock inte denna gång utan bidrar bara till att de otäcka Vietnamkrigs-vibbarna förstärks.
Konserten avslutas med samtliga artister och musiker på scen och det blir allsång i "Jag hade en gång en båt" och "I natt jag drömde". Men publiken kräver mer, och Jack Vreeswijk, kvällens verkliga stjärna, kommer in och gör en innerlig version av "Grimasch om morgonen" som Cornelis skrev till sin första fru Ingalill, Jacks mamma. Det blir en mycket fin slutpunkt.