– Aisopos fabler är kända över hela världen, de är intressanta och innehåller alltid en sensmoral, säger John Fiske som har dramatiserat fyra kända fabler till pjäsen ”Det var en gång en...”.

– Fablerna har teman som att man inte ska ljuga, vara fåfäng eller lat. Men om det sedan verkligen var Aisopos som skrev dem, det är en annan sak.

Tio Fötter tillhör de verkligt erfarna i Uppsalas barnteaterliv. Sedan starten i början av 1980-talet har de skapat ett tjugotal föreställningar som alla blivit långkörare. John Fiske, Tio Fötters konstnärlige ledare, står för manus, regi och musik.

– Vi har valt de berättelser som de flesta barn känner igen, även nyanlända, de som inte kan svenska så bra än, säger John Fiske.

– Det är bra om barnens pedagoger använder sig av våra lärarhandledningar och pratar om handlingen med dem i förväg, säger Carin Anlér Fiske.

Med fabel menas en kort allegorisk berättelse där förmänskligade djur med sina handlingar och repliker åskådliggör en moralisk lärdom. De fyra berättelserna som har moderniserats och får scenisk gestaltning av Tio fötter är "Gräshoppan och myran", "Pojken som ropade vargen kommer", "Räven och kråkan", samt "Haren och sköldpaddan".

Med hjälp av mycket humor, musik och sång, samt givetvis också skådespeleri, vill gruppen väcka frågor bland barnen - men också bland de vuxna som ser föreställningen. Frågeställningarna menar de är lika aktuella idag som de var för 2 500 år sedan, när de berättades av en grekisk slav.

De tre skådespelarna Carin Anlér Fiske, Catrin Anlér Blomberg och Oscar Ohlsson är i full färd med att repetera några scener i en repsal på Gottsunda dans & teater vid UNT:s besök. Det är mycket att hålla reda på för dem. Var och en har minst fyra olika roller att hålla isär, plus kostymbyten, hanterandet av rekvisitan och de ska också sätta på musik lite då och då.

Föreställningen är tänkt för barn mellan 6 och 13 år. Det är ett brett åldersspann, men Tio fötter menar att människor i olika åldrar kan hitta olika saker i den att relatera till och fundera över.

– Levande teater är något som barnen kan sjunka in i och öva upp sin empati med. Det är också något som händer här och nu, säger Carin Anlér Fiske.

Ett trettiotal skolföreställningar i Uppsala och Knivsta är inplanerade och det blir ytterligare spelningar ute i hela länet.