Plötsligt dyker det upp ett påstående i Facebookflödet som ruckar bilden av en ursvensk tradition. Någon skriver att sångleken ”Små grodorna” bygger på en fransk militärmarsch, ”La Chanson de l’Oignon” (”Löksången”) och bifogar en ljudfil med den. Och i sin tur har sången rötter i franska revolutionen (1789), om än dunkla sådana.
Texten är en hyllning till löken, en pålitlig bukfylla för hungriga soldater som ”förvandlar dem till lejon”. Marschens refräng lyder ”Au pas, camarade, au pas, camarade, au pas, au pas, au pas” (”I takt kamrat ...”), upprepad fyra gånger. Det är denna refräng som har lånat sin melodi åt kvackandet i ”Små grodorna”.
Grenadjärerna i Napoleons kejsargarde sjöng den när de drog i fält i början av 1800-talet. Men hur blev lök till grodor?
Sången hamnade i England, där Frankrike under Napoleontiden var en bitter fiende. Och i det landet, som har en lång tradition av satir, skrevs texten om till att handla om fransmännen som i brittisk karikerande humor kallades grodätare. I den engelska versionen lyder texten: ”Au pas, grenouilles!” (”I takt, små grodor!”).
Exakt vem som tog visan till Sverige är inte vetenskapligt belagt. Men den dök upp på Nääs slotts kurser i slöjd och folkkultur i slutet av 1800-talet.
– Nääs är ett ställe mellan Göteborg och Alingsås och där gavs kurser för folkskollärare i bland annat lektraditioner, berättar Mats Nilsson, docent i etnologi vid Göteborgs universitet och expert på svenska seder och bruk.
– Men ”Små grodorna” är en jämförelsevis ung barnvisa i Sverige. Medan ”Räven raskar över isen” går att spåra ända tillbaka till medeltiden.
Anna Nyander, forskningsarkivarie inom dans på Svenskt visarkiv, berättar att första gången ”Små grodorna” trycktes på svenska var i en skrift om sånglekar, utgiven av Nääs 1922. Danslekar hade förekommit i sekler på logar och vid vägskäl, där traktens ungdomar träffades för att flirta och vänslas under årets största helger, jul och midsommar. Men på Nääs arbetades danslekarna om för att passa barn. De gavs en sedesamt fostrande ton. Som ”Domaredansen” till exempel, där strofen ”har du sovit hos din käresta i natt ...” ändrades till ”har du drömt om din käresta i natt ...”.
– ”Små grodorna” finns numera som barnvisa i flera länder. I Norge heter den ”Små rumpetroll” och i Danmark ”Små frøer”. Franska barn sjunger fortfarande visan med originaltexten, säger Anna Nyander.
Men sången har också använts i andra sammanhang. Som tillexempel av Svenska ambassaden i Paris för några år sedan när en svensk som skulle förnya sitt pass skulle styrka sin svenska identitet med att sjunga just den sången. Vicekonsuln började sjunga på ”Små grodorna” och passansökaren Anna Svenbro kände sig tvingad att sjunga med.
– Det var fruktansvärt, mycket pinsamt och obehagligt, sa hon till Aftonbladet.
I än mer pinligt sammanhang användes sången av skådespelaren Peter Stormare i Steven Spielbergs amerikanska science fictionfilm ”Minority report” 2002. Stormare gestaltade en smågalen ögonläkare som gjorde otäckheter med stackars hjälten, spelad av Tom Cruise. Ordet ”öron” i texten byttes dock ut mot ”ögon”.
Allt detta kan vi ha i tankarna när vi skuttar runt midsommarstången på midsommaraftonen, vilt kvackande.
Midsommarstången förresten, den har heller inget svenskt ursprung. Enligt Mats Nilsson har den sina rötter i Tyskland och firandet av sommarsolståndet. Men det är en annan historia.