Välspelad passion

Björn G Stenberg lockas och skräms av den blinda passionen.

14 mars 1916 16:46

Passion är ju ett ofta gestaltat tema på vita duken. Den allt uppslukande känslan som får den (eller helst, de) drabbade att svepa bort vardagen och bara ge sig hän, som en oemotståndlig storm som sveper undan allt i sin väg. Inte så sällan förenad med smärt, särskilt om passionen är ensidig eller underdånig.

Så är det också i ”Förförd”. Den inleds med att Tony (Emmanuelle Bercot) kastar sig med dödsförakt nedför slalombacken och skadas allvarligt. Hon vårdas länge och under tiden för rehabiliteringen får hon gott om tid att tänka tillbaka på den stormiga tiden tillsammans med den på ytan charmige men oberäkneliga och emotionellt instabile Georgio (Vincent Cassel). I backspegeln har hon svårt att riktigt förstå hur hon kunde falla så motståndslöst, och framför allt ta all den plåga som så mycket innebar.

För åskådarna framstår hon som en blandning mellan livsglad spontan och öppen, samt en smula naiv. Emmanuelle Bercot – som också fick pris för bästa kvinnliga skådespelerska förra året i Cannes – gör en stark och trovärdig tolkning av Marie-Antoinette, alias Tony. Hon växlar fint mellan den desillusionerade karaktären efter olyckan (eller självmordsförsöket?) och den livsglada innan.

Även Vincent Cassel gör en sina absolut bästa insatser som den egotrippade slarvern som själv alltid landar på fötterna, och kommer undan med sin charm. Figuren har också sina ljusa sidor, bland annat hjälper han Tony med ett sexuellt trauma som hon fått efter en tidigare relation. Men ofta har man lust att ropa till Tony att ”akta dig, det här kommer att gå illa!”. Detta särskilt då paret träffar kvinnor han tidigare haft ett förhållande med.

Eftersom berättelsen inleds som den gör så vet man ju från början att förhållandet är kraschat vilket förstås gör at man ser på förälskelsen på ett helt annat sätt än om den delen berättats i kronologisk ordning. Det sättet att berätta har sina fördelar och nackdelar, men fungerar bra här. Det blir ett sätt att dissekera Kärleken, och man ser tydligt att de olika saker som Tony gör för at få det bra inte funkar så länge Georgio är den han är. Slutet får var och en tolka som den vill.

Maïwenn (med det borttagna efternamnet Le Besco) har gjort tre långfilmer tidigare, men ”Förförd” är den överlägset bästa. Hon är själv skådespelare. Hon har dessutom ett skandalomsusat förhållande med regissören Luc Besson bakom sig. Hur mycket av ”Georgio” är det? Hur som helst, här har hon gjort en film för alla olyckligt passionerade att känna igen sig i eller förfasa sig över.

<p><strong>Film</strong></p>

Förförd (Mon Roi)

Regi: Maïwenn

Fyrisbiografen

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!