Sticker inte ut

Kjell Vowles roas av en indiefilm som ändå borde ha gått djupare.

8 oktober 2014 08:32

Precis när Maggie (Kristen Wiig) ska svälja en handfull piller i sitt hem i New York får hon ett telefonsamtal från ett sjukhus i Los Angeles. Hennes tvillingbror Milo (Bill Hader), som hon inte har talat med på tio år, har blivit inlagd efter ett misslyckat självmordsförsök. Efter att ha träffat honom på sjukhuset, lyckas hon övertala Milo att följa med henne till New York.

Den misslyckade skådespelaren Milo är homosexuell och hans hittills bästa kärleksförhållande var med sin engelsklärare när han gick i skolan. Maggie lever tillsammans med en man som inte gör henne lycklig, så istället ligger hon med andra. Ingen av dem träffar deras mamma och deras pappa tog sitt liv när de var barn.

The Skeleton Twins är snygg, poppig, rolig, och lite mysigt skev om deprimerade människor i kultursvängen som inte riktigt passar in. Den innehåller alltså alla standardingredienser för en modern amerikansk indiefilm. Vi har sett det förut i exempelvis Noam Baumbachs filmer, och det som krävs för att det ska lyckas är att det skapas en genuin medkänsla med karaktärerna. Porträtteringen måste bli mer inträngande än det korta skärpedjupet som används när huvudpersonen drömskt tittar ut på höstfärgerna genom bilfönstret.

Det blir det aldrig här. Trots namnet kommer aldrig The Skeleton Twins innanför huden på Maggie och Milo. De förblir lite lagom knäppa, utan att lämna något bestående avtryck. Det är en sympatisk film som har sina roliga ögonblick. Men må bra-känslan som infinner sig i biostolen har försvunnit redan innan jag lämnar salongen.

Film

The Skeleton Twins

Regi: Craig Johnson

Royal

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Kjell Vowles