âHur mĂ„nga vattendroppar gĂ„r det att droppa i ett glas som Ă€r tomt?â
Det Àr Thierrys funktionshindrade son som stÀller frÄgan nÀr familjen sitter vid matbordet. Det Àr en tankenöt, men Àven en retorisk frÄga. Thierrys glas Àr inte tomt. Tillsammans med sin fru har de skapat sig ett hem de Àger, de har en son de Àlskar, och de har till och med en liten campingstuga. NÀr de fÄr tid över försöker de att lÀra sig att bugga.
Thierry Ă€r ingen person som har nĂ„gra sĂ€rskilt mĂ€rkvĂ€rdiga krav pĂ„ livet. ĂndĂ„ droppar vattnet sakta men sĂ€kert ur hans glas nĂ€r han förlorar sitt jobb, och tvingas uppleva den ena förnedrande anstĂ€llningsintervjun efter den andra. DĂ€remellan skrivs han in pĂ„ diverse poĂ€nglösa kurser via arbetsförmedlingen.
Vincent Lindon (som prisades som bÀsta manliga skÄdespelare i Cannes) har en enorm nÀrvaro som Thierry. Kameran följer honom tÀtt inpÄ, ofta i nÀrbilder dÀr vi fÄr följa hans reaktioner pÄ hÀndelserna runt omkring honom snarare Àn hÀndelserna sjÀlva. Ansiktet Àr stramt, rörelserna smÄ. Mustaschen Àr omsorgsfullt ansad. Thierry kÀmpar för att hÄlla fasaden uppe medan han försöker fÄ ett nytt jobb.
Regissören StĂ©phane BrizĂ© har gjort en lĂ„gmĂ€ld och varm film, som Ă€ven kan fungera som ett stridsrop. âMarknadens lagâ kan ses som en kusin till bröderna Dardennes âTvĂ„ dagar, en nattâ. Det Ă€r filmer som gĂ„r i neorealisternas fotspĂ„r och som vi sĂ€kert kommer att fĂ„ se fler av: Skildringar av arbetsklassens Europa efter finanskrisen. Hur allt och alla understĂ€lls marknaden, och hur arbetsgivarna slĂ„r in kilar för att försvaga facken.
Thierry fĂ„r till slut ett jobb som vakt pĂ„ en större mataffĂ€r. HĂ€r ska han dock inte bara övervaka kunderna sĂ„ att ingen stjĂ€l, han ska Ă€ven hĂ„lla ett noggrant öga pĂ„ affĂ€rens egna anstĂ€llda. Han ska kolla att ingen kassörska drar sitt eget kundkort för att fĂ„ extra rabattpoĂ€ng, eller smyger ner inlĂ€mnade rabattkuponger i jackan i stĂ€llet för att lösa in dem. Arbetsgivaren vill ha total kontroll över de anstĂ€llda â i krisens Europa fĂ„r ingenting hota lönsamheten. Och genom att de anstĂ€llda mĂ„ste speja pĂ„ varandra skapas splittring i kollektivet och ordning i de hierarkiska leden.
Till slut blir det uppenbart att det Thierry frÀmst behöver Àr att fÄ tillbaka sin heder. Det hÀnger visserligen samman med möjligheten att försörja familjen, men det gÄr inte att göra det till vilket pris som helst. Det Àr inte alla vattendroppar som kan fylla glaset.