Det är en hektisk period för Sina Wollter. När UNT når henne över telefon sitter hon på tåget till Stockholm och dagens dansträning. Kvällen innan deltog hon i ett panelsamtal om feminism tillsammans med programledaren Kakan Hermansson och radioprogrammet i P4 ska planeras innan söndag. Dessutom jobbar hon med de konstverk som ska ställas ut på Enköpings konsthall i april.
– Konsten får jag jobba med nattetid och halvdagar då min danspartner kommer till Uppsala. Det är en tuff period men det visste jag att det skulle bli, och det känns ändå skitbra. På något sätt blir konsten, livet och dansen ett slags helhet just nu, säger Stina Wollter.
Trots trötthet och funderingar kring hur allting ska hinnas med har Stina Wollter inte ångrat sin medverkan i Let´s Dance. Hon liknar dansträningen vid att lära sig ett helt nytt språk – närmare bestämt japanska.
– Det går inte att jämföra med danserna jag filmar på Instagram. Det här är en helt annan disciplin. Samtidigt handlar den här tävlingen inte bara om steg utan också om koreografi där det behövs en del konstnärlighet. Där får jag användning av min energi och min lust till berättande.
Går det bra med träningen?
– De första danstillfällena kände jag mig jäkligt orolig. Det var som min kropp inte förstod, men det intressanta nu är att något har hänt. Jag tycker att det går riktigt bra men jag har å andra sidan inget att jämföra med. Men min danspartner Tobias Badner säger att det går bra så jag får lita på honom. Vi fungerar väldigt bra ihop.
För Stina Wollter är det inte själva tävlingsmomentet i Let´s Dance som är det viktiga. Istället är det kroppspositivismen, som konstnären gjort sig känd för på Instagram, som står i fokus även nu.
– En sådan som jag ska dansa, ta plats och synas för alla de som själva inte vågar ta plats och synas, eller som blivit tuktade och lärda att de är fel eller fula eller inte har rätten att bära glittriga klänningar och känna sig bekväma i sina kroppar.
Mycket kärlek och fina ord har nått Stina Wollter efter nyheten om att hon ska delta i Let´s Dance. Men, som ofta innan, har hatet och hotet varit närvarande i kommentarsfälten på hennes Instagram. Hon har även fått ta emot fysiska hatbrev om att hennes medverkan i programmet kommer påverka hennes trovärdighet som konstnär negativt.
– De flesta elaka kommentarerna handlar om min kropp och att jag är feminist. Ett elvaårigt barn skrev härom dagen i kommentarsfältet att jag var äcklig. Det behöver man verkligen prata om: vad den här dömande blicken handlar om och att den kryper ner i åldrarna. Men ingenting kommer få mig att backa. Tvärt om. Jag känner bara: Nu kör vi!