Den 13 oktober 1985 avled författaren, poeten, filmregissören, skådespelaren och komikern Tage Danielsson, 57 år gammal. Sista gången han talade inför publik var visserligen på Humanistdagarna i Linköping i början på september samma år. Men den allra sista stora scenförställningen gjorde han 13 juli 1985 tillsammans med Orphei Drängar, den världsberömda manskören från Uppsala.
Då återuppfördes 1983 års Caprice i Leksands ishall under festivalen ”Musik vid Siljan”. 6 000 människor kom för att se föreställningen med OD under Eric Ericsons ledning samt gästartisterna Tage Danielsson och operasångaren Ingvar Wixell. För att alla skulle få plats dammsögs bygdens skolor på stolar. En som faktiskt missade föreställningen är OD-profilen Robert Sund.
– Jag var upptagen av jobb utomlands den gången och kunde inte delta. Däremot var jag ju med på original-Capricen 1983, berättar Robert Sund, som då var vicedirigent i OD.
Robert Sund ingick i programrådet och var en av dem som lyckades engagera Tage Danielsson och operasångaren Ingvar Wixell som hemliga gäster till Capricen i Uppsala universitets aula i december 1983.
– Det gick ganska snabbt att få Tage intresserad av att vara med. Han kände förstås till Caprice och var förtjust i Eric Ericson plus att jag kände honom lite sen tidigare. Jag var med i sånggruppen Kvintetten Olsson som gjorde en del grejer med Tage på 70-talet, minns Robert Sund.
Föreställningen räknas som en av de mest minnesvärda bland de nu närmare 60 årgångar som kan summeras sedan starten 1962.
– Den är absolut en av de Capricer som står ut lite extra. Det tror jag att alla vi som var med i Universitetsaulan skriver under på, säger Robert Sund.
Han minns särskilt den varma stämningen i aulan som inte minst Tage Danielsson bidrog till.
– Vi hade ”från mörker till ljus” som tema det året. Jag minns att publiken tjöt av förtjusning när Tage kom ut ur en stor radioapparat till tonerna av ”Sommar, sommar, sommar”.
UNT:s recensent Per Åberg var förtjust och hyllade insatserna från alla medverkande. Föreställningens final utmynnade i kantaten ”Till glädjens värn och ära” med text av Tage Danielsson och musik av Robert Sund.
Per Åbergs recension slutade så här: ”Efteråt, när vi hade släppt varandras händer, blev vi stående och bara applåderade. Vi visste att konserten var slut, och att det inte skulle bli några extranummer, ändå ville vi inte gå därifrån. Säkert kunde vi ha stått kvar och applåderat hela natten. Se det var en riktig Caprice”!